Jordreva

Glechoma hederacea L.

Vetenskapliga synonym: Nepeta hederacea (L.) Trevis.

Krossknapp Korsknap Maahumala Ground-Ivy Gundelrebe

Beskrivning. Jordreva är en krypande flerårig ört. Stjälkarna är nedliggande med uppstigande blombärande grenar där blommorna sitter samlade i fåblommiga kransar i bladvecken. Bladen är skaftade och har rundad till njurlik bladskiva med naggad kant. Jordreva blommar från april till juni med vanligen blåaktiga blommor som sitter i glasa kransar. Blommorna är oftast tvåkönade men det förekommer också enkönade något mindre honblommor. Fodret har fem liklånga flikar. Kronan är oftast violettblå, men kan ibland vara rödlila eller vit. Den har en kluven, platt överläpp och en treflikad underläpp med en stor urnupen mittflik. Ståndarknapparna är vita och sitter vinkelrätt mot varandra så att de bildar ett kors.
Jordreva kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Jordreva är vanlig i södra och mellersta Sverige och växer oftast på ängar eller i lundar, gärna något fuktigt. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Retzius omtalar i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) att engelsmännen använde jordreva när de bryggde öl och han skriver att man "brukat i England at lägga Jordrefwan på Öl, ej för at få det klart, som RAY berättar, utan såsom Medicine och at gifwa det brun färg. Smakeligt blir det icke deraf".

Etymologi. Artnamnet hederacea kommer av Hedera som är det vetenskapliga namnet på släktet murgrönor. Jordreva kallades under 1600-talet Hedera terrestris och detta återspeglas också i det engelska namnet Ground-Ivy som betyder 'markmurgröna'. De norska och danska namnen syftar på de korsställda ståndarknapparna.

Referenser

"Jordrevan är en bland vårblommorna och visar sig icke sällan i sällskap med Hvitplistern och Korskålen, bland hvilka dess mörkblå, täcka blommor göra en god verkan. Det är under den behagliga tid då den unga våren står klädd i sin nya skrud, då de nyutvecklade tvåvingade insekterna låta höra sina första surrningar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)