|
Beskrivning. Pipdån är en oftast utspärrat
grenig ört med motsatta, grovtandade blad och röda eller vita
blommor. Stjälken är upp tillsju decimeter hög,
uppsvälld under lederna och styvt hårig. Pipdån blommar från juli till september.
Blommorna är tvåläppiga, rödaktiga eller sällan vita. Kronpipen är
ungefär lika lång som fodret. Underläppens mittflik är tvär eller
rundad, platt och nästan
kvadratisk, och de mörkare röda mönstren på underläppen
slutar långt upp.
Pipdån är mycket lik toppdån (G. bifida),
som den också kan korsa sig med, toppdån har ibland bara betraktats som en
underart av pipdån. Toppdån har vanligen något mindre blommor och
underläppens mittflik är urnupen, konvex och mer långsmal. De
mörkare röda mönstren på underläppen sträcker sig
hos toppdån oftast ända ner till kanten.
Utbredning. Pipdån är ett ogräs som är
vanlig på alla typer av kulturpåverkad mark i hela landet, den förekommer
dock mer sparsamt i fjälltrakterna.
Första fynduppgift publicerades 1720 av Rudbeck som fann pipdån,
liksom hampdån (G. speciosa),
under sin resa till Lappland (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet tetrahit kommer av grekiskans tetra
(fyra) och hitus (omkrets), namnet kan eventuellt syfta på den
fyrkantiga stjälken.
|
Familj: Lamiaceae
Släkte: Galeopsis
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Röddånet är en särdeles sällskaplig växt,
uppträdande än ensam i talrika stånd, än med
Harkål,
Kardborrar o. a. ogräs på
odlade ställen eller med Guldris m. fl. i
skogskanter o. a. Dikas, vändes, eller plöjes en mark, hugges en skog, eller
blottas myllan på något annat sätt, strax visa sig unga plantor av
denna ört."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|