Hypericum L.

Johannesörter

Beskrivning. Fleråriga örter med krypande jordstam. Stjälk upprätt eller nedliggande; rund, kantig eller med lister, kal eller fint hårig. Blad motsatta, äggrunda, med genomskinliga körtelprickar, ibland med svarta körtlar i kanten, oskaftade eller med korta bladskaft; stipler saknas. Blommor i toppställda knippen, tvåkönade. Foderblad fem, fria, ofta med svarta körtlar i kanten. Kronblad fem, fria, gula, ibland med svarta körtlar i kanten; vridna i knopp. Ståndare talrika, samlade i tre otydliga grupper. Stift tre. Fruktämne översittande. Frukt en trerummig kapsel. Frön elliptiska, nätmönstrade eller sällan fint vårtiga.
Kromosomtal: 2n=16 (bergjohannesört, dvärgjohannesört, kärrjohannesört, fyrkantig johannesört), 2n=18 (hedjohannesört, luden johannesört), 2n=32 (äkta johannesört).

Övrigt. Johannesörter känns igen på de gula blommorna med fem kronblad, talrika ståndare som sitter samlade i grupper och de motsatta, enkla bladen utan stipler.

Användning. Johannesörter används ofta som brännvinskrydda, och redan Linné skriver i Flora Oeconomica år 1749 att med blommorna "sätter bondfolket på brännewin purpurfärg".

Etymologi. Namnet Hypericum användes som namn på johannesört av Hippokrates, 400 f. Kr. Folkliga svenska namn som hirkumpirkum är förvanskningar av det latinska släktnamnet.

Släktet har omkring 370 arter, varav sju förekommer i Sverige. De två arterna fyrkantig johannesört (H. maculatum) och äkta johannesört (H. perforatum) är vanliga, medan de övriga är mer eller mindre sällsynta. Andra ris- eller buskartade arter av johannesörter odlas som trädgårdsväxter, till exempel prakthyperikum (H. calycinum) och buskhyperikum (H. forrestii).

Arter:
bergjohannesört (H. montanum)
dvärgjohannesört (H. humifusum)
fyrkantig johannesört (H. maculatum)
hedjohannesört (H. pulchrum)
kärrjohannesört (H. tetrapterum)
luden johannesört (H. hirsutum)
äkta johannesört (H. perforatum)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning