Bergjohannesört

Hypericum montanum L.

Svenska synonym: bergpirk

Bergperikum Bjerg-Perikon Vuorikuisma Pale St John's-wort Berg-Johanniskraut

Beskrivning. Bergjohannesört är en kal, flerårig ört med upprätt stjälk, motsatta blad och gula blommor. Stjälken kan bli upp till åtta decimeter hög och är trind, ogrenad med glest sittande övre bladpar. Bladen är långsmalt äggrunda, oskaftade och blir upp till fem centimeter långa, bladundersidan har i kanten en rad med svarta oskaftade körtlar. Bergjohannesört blommar i juli-augusti och har en ganska tät blomställning. De avlånga, spetsiga foderbladen har långskaftade körtlar i kanten. Kronbladen är blekgula och minst dubbelt så långa som foderbladen.
Bergjohannesört känns igen på den trinda stjälken, de stora och glest sittande bladen och de spetsiga foderbladen som har långskaftade glandler. Bara en art till i släktet, hedjohannesört (H. pulchrum), är kal med upprätt trind stjälk, men denna är spenslig och småbladig, med klargula blommor och trubbiga foderflikar.

Utbredning. Bergjohannesört förekommer sällsynt i Sydsverige, den växer i bergiga områden, ofta på solvarma klippor och bergbranter i skog. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Leche år 1744 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet montanum kommer av latinets mons (berg), namnet betyder 'som växer på berg'.

Referenser

"Bergpirken är en ganska utmärkt art, isynnerhet genom sina temligen stora, nästan hjertlika blad, hvilkas kantprickar äro mycket större än de andra, så att bladen (isynnerhet på undre sidan) tyckas liksom omkretsade med en rad stora svarta punkter. Icke sällan är bladens (särdeles rotbladens) undersida något purpurröd. Genom sina talrika körtlar har växten en temligen stark terpentinlukt, isynnerhet då den gnides."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)