Hästsvans

Hippuris vulgaris L.

Svenska synonym: hästsvansört, kärrgran, ledgräs, ledört, vattengran

Hesterumpe Vandspir, Hestehale Lamparevesikuusi, Vesikuusi Lófótur Mare's-tail Tannenwedel

Beskrivning. Hästsvans är en upprätt ogrenad vattenväxt med tunna smala blad i kransar. Stjälkarna är ihåliga och blir bara ett par decimeter höga. Bladen sitter sex till tolv tillsammans i kransar, de är bara en till tre millimeter breda och upp till tre centimeter långa, men blir kortare upp mot stjälktoppen. Undervattensbladen är vekare och kan ofta bli längre. Hästsvans blommar i juni-juli, blommorna sitter i bladvecken och är oansenliga med sin enda ståndare och utskjutande märke. Frukten är en liten elliptisk nöt. Hästsvans är mångformig och blir slankig, tunn och långbladig om den växer i strömmande vatten.
Den sällsynta arten ishavshästsvans (H. tetraphylla) har fåbladiga kransar med bredare, trubbiga blad. Hybriden mellan de två arterna kallas mellanhästsvans (H. x lanceolata Retz.).

Utbredning. Hästsvans är ganska vanlig i nästan hela landet. Den växer i alla typer av sötvatten, på lera eller dy, helst i stillastående vatten. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Referenser

"Hästsvans-örten ådrager sig lätt uppmärksamhet genom sina talrika blads utseende och ställning; vid hastigt påseende har den en slags likhet med vissa Fräken- (Equisetum-) arter (Equisetum palustre etc. Bauh.), eller med en liten gran, hvadan den ock benämnes Vattengran (Kärrgran, Limnopeuce Cordus). För sina leder får den dessutom heta Ledgräs, Ledört. Den sällskapar gerna med Blomvass, Svalting och andra vattenväxter."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)