Axslinga

Myriophyllum spicatum L.

Akstusenblad Aks-Tusindblad Tähkä-ärviä Vatnamari Spiked Water-milfoil Ähriges Tausendblatt

Beskrivning. Axslinga är en meterlång, slingbildande vattenväxt. Stjälken är tre till fyra millimeter tjock och ofta röd- eller vitaktig. Skottbasen är grenig med flera stammar från jordstammen. Skotten är ganska glesa med tydliga avstånd mellan bladkransarna. Arten saknar, liksom hårslinga (M. alterniflorum), särskilda kompakta övervintringsskott (turioner). Bladen sitter oftast fyra i krans och är vanligen mörkgröna, grova och ganska tätflikiga. Axslinga blommar från juni till augusti. Blommorna sitter i kransar i spetsen av glesa ax, blommornas stödblad är hela.
Axslinga liknar knoppslinga (M. sibiricum), men den senare har kompakta övervintringsskott, glesflikiga blad, enkel J-formad skottbas, samt blommor med tandade stödblad.

Utbredning. Axslinga förekommer mest i Mellansverige och är ganska sällsynt. Den växer i både söt- och bräckvatten, på mjuk- och hårdbottnar. Fram till 1980 sammanblandades axslinga och knoppslinga (M. sibiricum) och de kan stundom vara svåra att skilja från varandra. Den senare tycks dock vara den mest vittspridda av de två arterna. Utbredningskartorna visar den totala utbredningen av båda arterna. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet spicatum kommer av latinets spica (ax) och syftar på blomställningen.

Familj: Haloragaceae
Släkte: Myriophyllum

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/haloraga/myrio/myrispi.html
Senaste uppdatering: 8 november 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg