Svarta vinbär

Ribes nigrum L.

Svenska synonym: solbär, svart vinbär, tistron

Solbær Solbær Mustaherukka Svört hlaupber Black Currant Schwarze Johannisbeere

Beskrivning. Svarta vinbär är en medelstor, aromatiskt doftande buske med ofta utbredda grenar och svarta bär. Bladen är ganska stora och handflikiga med tre till fem flikar, bladundersidorna har talrika gula körtlar. Svarta vinbär blommar i maj-juni med grönaktiga blommor som sitter i hängande klasar, blommornas foderblad är håriga utvändigt. Bären börjar mogna i juli och är svarta och söta.
Svarta vinbär kan knappast förväxlas med andra buskar, utom trädgårdsvinbär (R. rubrum) och skogsvinbär (R. spicatum), som dock har röda bär, mer upprätta grenar, doftlösa blad utan körtlar, samt kala blommor.

Utbredning. Svarta vinbär förekommer i nästan hela landet, den är troligen ursprunglig i Svealands kusttrakter, medan den i övriga delar anses vara förvildad. Den växer ofta i skogskärr och på stränder. Arten är mycket vanlig i odling. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Bären används till saft, sylt och gelé. Både blad och bär kan användas som brännvinskrydda, bladen används också i inläggningar och till te. Svarta vinbär utnyttjades förr inom medicinen, bladen (Folia tenera Ribis nigri) användes som svettmedel och bären (Baccæ Ribis nigri) ansågs vara kylande och antiseptiska.

Etymologi. Artnamnet nigrum kommer av latinets niger (svart) och syftar på bärens färg. Det äldre svenska namnet tistron ingår i namn på platser i Stockholms skärgård, till exempel Tistronskär.

Referenser

"Moset beröms i halssjuka, och Thee af qwistar i boskapesjuka och Rödsot. Thee på bladerna, som späda afhämtas och torkas nyttjas också med fördel wid gickt, halssjuka m.m. af bären tillagas efter Wargs Kokbok ett wälsmakande, til åtskillige hushållsbehof och för hälsan nyttigt, watten."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av C. F. Hoffberg (1792)