Bergskrabba

Globularia vulgaris L.

Svenska synonym: bergsskrabba

Kuleblom Kugleblomst

Beskrivning. Bergskrabba är en lågväxt ört med vedartad jordstam och strödda blad, blommorna är små, ljusblå eller sällan vita, och sitter samlade i runda, något plattade huvuden. Rosettbladen är skaftade, något läderartade och tretandade i spetsen, medan stjälkbladen är oskaftade och spetsiga. Bergskrabba blommar i juni. Blomkronan är tvåläppig med smalflikiga läppar, överläppen är kort och tvåflikad och underläppen är smalt treflikad. Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.

Bergskrabba kan förväxlas med såväl blåmunkar (Jasione montana) ur familjen klockväxter (Campanulaceae), som en del arter ur familjen väddväxter (Dipsacaceae). Blåmunkar, eller monke som den också kallas, har också den ljusblå blommor som sitter samlade i huvuden, men skiljs genom undersittande fruktämne, fem ståndare och en mångfröig kapsel. Väddväxterna skiljs genom att de har motsatta stjälkblad.

Utbredning. Bergskrabba förekommer i Sverige på alvarsmark på Öland och Gotland. Första fynduppgift är från Gotland och publicerades av Fuiren på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Referenser

"Där hällen går i dagen mellan grästuvor och mosskuddar upptäcker vi en främmande ört, aldrig skådad på det svenska fastlandet. Den har nyss öppnat sina första blommor; de är ljust, vackert blå - i en ovanlig ton som ligger nära ultramarin. Örtens namn är bergskrabba. Den växer som många andra alvarörter ur sprickorna i den släta hällmarken. Här finns den i tusental, men utanför Öland och Gotland får man resa lång väg, ända till södra Frankrike och Spanien, för att få se den."

Ur De stora öarna i Östersjön av Carl Fries (1964)