Blodnäva

Geranium sanguineum L.

Svenska synonym: purpurnäva

Blodstorkenebb Blodrød Storkenæb Verikurjenpolvi Bloody Crane's-bill Blutroter Storchschnabel

Beskrivning. Blodnäva är en flerårig ört som ofta växer i täta ruggar. Stjälkarna kan bli ett par decimeter långa och är veka och greniga, ofta rödaktiga och har styvt utstående hår. Bladen är djupt handflikiga. Blodnäva blommar i juni-juli med stor karminrosa blommor. Blommorna sitter ensamma på långa skaft från bladvecken, inte två och två som den gör hos de andra fleråriga nävorna (Geranium). Foderbladen är utåtriktade och kronbladen är grunt urnupna i toppen. Delfrukterna öppnar sig när de är mogna och slungar iväg fröet.
Blodnäva kan genom sitt växtsätt och sina ensamma, stora, karminrosa blommor inte förväxlas med andra arter.

Utbredning. Blodnäva växer ofta i torra och steniga backar från Skåne till Gästrikland. Den är betydligt vanligare längs kusten och i kalkrika områden. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Blodnäva är mycket vacker och odlas ibland som trädgårdsväxt.

Etymologi. Artnamnet sanguineum kommer av latinets sanguis (blod) och syftar på artens klarröda höstfärger och ofta rödaktiga stjälkar.

Referenser

"Växtens artnamn är särdeles passande. Icke allenast stjelk och bladskaft äro vackert röda, utan också bladen bli icke sällan så röda, att de på långt håll tyckas likna blommor, och mot hösten blir hela örten nästan blodröd; man ser då stundom hela backar derigenom lysa röda."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)