Stinknäva

Geranium robertianum L.

Vetenskapliga synonym: G. robertianum L. ssp. maritimum (Bab.) H. G. Baker, G. robertianum L. var. maritimum Bab. (var. rubricaule)
Svenska synonym: stinknäbba; vanlig stinknäva (var. robertianum), strandstinknäva (var. rubricaule)

Urakatt Stinkende Storkenæb Haisukurjenpolvi Herb-Robert Stinkender Storchschnabel

Beskrivning. Stinknäva är en ettårig ört med rosaröda blommor och starkt håriga stjälkar och blad. Hela växten har en oangenäm, kvalmig doft. Stjälken har ofta uppsvällda leder och är vanligen rödaktig. Bladen är ljusgröna och till formen kantiga, med tre till fem flikar. Stinknäva blommar från våren till långt in på hösten. Blommorna har rosaröda kronblad med vita strimmor och körtelhåriga, upprätta foderblad med långa uddar. Delfrukterna är avlånga, nätådriga och sprids oöppnade. Förutom vanlig stinknäva (var. robertianum) förekommer också varieteten strandstinknäva (var. rubricaule Hornem.) som vanligen är nedliggande och starkt förgrenad med mörkt röda stjälkar.
Stinknäva är en mycket karaktäristisk art med sin unkna doft, brett kantiga blad och upprätta foderblad. Den enda övriga art bland nävorna (Geranium) som har upprätta foderblad är glansnäva (G. lucidum) som dock är helt kal med rundade, glänsande blad.

Utbredning. Stinknäva är vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer också sparsamt norrut till Jämtland. Den växer främst i lundar och på annan skuggig näringsrik mark, som havsstränder och avfallsplatser, men lika ofta på mossiga berghällar och stenig skogsmark. Påfallande ofta finns den i människans närhet. Första fynduppgift publicerades 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum (Nordstedt 1920).

Användning. I äldre tid användes stinknäva mot ohyra, som vägglöss, men den ansågs också ha sårläkande egenskaper och såldes på apoteken. Hoffberg (1792) skriver bland annat följande om dess användning: "Örten som Thee drucken, stillar mjölk hos ammor: då tillika af decokten göres omslag på brösten; hwilken äfwen läker sprickor på bröstwårtor och läppar, om dermed twättas, likaledes andra sår.".

Etymologi. Artnamnet robertianum hedrar minnet av den helige Robert (Lid 1985).

Referenser

"Naturen låter, anmärker LECOQ, somliga bland sina täcka skapelser följa oss öfverallt. Vi mottaga dem såsom gamla bekanta, - mången gång utan att känna ens deras namn. Få äro väl de, som icke någonstädes märkt Stinknäbban med dess tunna, lätta bladverk och ljusa, rosenstrimmiga blommor, hvilka visa sig redan temligen tidigt och utvecklas under nästan hela sommaren, ehuru hvar blomma varar endast helt kort. Men det är icke blott genom de täcka blommorna, som växten gör sig bemärkt, utan också genom den mörka rodnad som m. e. m. tillhör nästan alla dess delar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)