Ängsnäva

Geranium pratense L.

Engstorkenebb Eng-Storkenæb Kyläkurjenpolvi Meadow Crane's-bill Wiesen-Storchschnabel

Beskrivning. Ängsnäva är en flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälkarna har vanligen långa körtelhår upptill och bladen är djupt handflikiga. Ängsnäva blommar i juli-augusti med stora blåvioletta blommor. Blommorna sitter parvis och är något lutande, foderbladen är utåtriktade och kronbladen är blåaktiga med rödvioletta ådringar, eller sällan vita. Blomskaften är nedböjda i knopp och efter blomningen men rätar senare ut sig när växten går i frukt. Delfrukterna är släta och håriga, de öppnar sig under mognaden och slungar iväg det stora fröet.
Ängsnäva liknar midsommarblomster (G. sylvaticum), men den senare har mer bredflikiga blad, upprätta blomskaft från knopp- till fruktstadium, mindre blommor med mer rödaktigt violetta kronblad.

Utbredning. Ängsnäva förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Den är troligen inte inhemsk i Sverige utan har förvildats från odling, eventuellt kan dock förekomsterna på havsstränder på Västkusten vara ursprungliga. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Användning. Ängsnäva odlas i rabatter och i parkanläggningar, ibland saluförs också sorter med dubbla blommor.

Etymologi. Artnamnet pratense kommer av latinets pratum (äng) och syftar på att den oftast växer på ängsmark.

Referenser

"Wäxer här och där i skogsängar. Desse ätas af husdjuren, äro flerårige, och pryda med sine wackra blommor större Trägårdar."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)