Brunnäva

Geranium phaeum L.

Brunstorkenebb Bølgekronet Storkenæb Tummakurjenpolvi Dusky Crane's-bill Brauner Storchschnabel

Beskrivning. Brunnäva är en flerårig ört med handflikiga blad och ganska små, brunvioletta, parvis sittande blommor. Stjälken kan bli upp till sju decimeter hög och är utspärrat hårig med korta körtelhår upptill, nertill är den vanligen rödfäckig. Bladen är fem- till sjuloberade med långa hår på översidan och korta hår på undersidan. Blomskaften är upprätta men efter blomningen böjs fruktskaften neråt. Brunnäva blommar i maj-juni, blommorna har utåtriktade foderblad och centimeterlånga, mörkt brunvioletta kronblad med en gulaktig fläck vid basen. Delfrukterna öppnar sig inte och brunnävan är den enda av nävorna (Geranium) som, liksom skatnävorna (Erodium), har kvarsittande fruktnäbb. Delfrukten är brun, tvärrynkig upptill och fruktnäbben är löst hoprullad, medan den hos skatnävorna är hygroskopisk och mer eller mindre korkskruvslik.
Brunnäva påminner i blad och storlek om midsommarblomster (G. sylvaticum) men skiljs lätt på sin speciella blomfärg och sina frukter.

Utbredning. Brunnäva kommer ursprungligen från västra och mellersta Europa men har tidigt förvildats i Sverige, främst i de sydliga landskapen. Arten är dock härdig långt upp i landet. Första fynduppgift är från Norra Vram i Skåne där den upptäcktes av Osbeck, uppgiften publicerades av Retzius 1779 (Nyman 1867). Ett exemplar insamlat av Osbeck i Norra Vram kan ses i artens bildgalleri.

Användning. Brunnäva planteras ibland i parker eller större trädgårdsanläggningar.

Etymologi. Artnamnet phaeum betyder brunfärgad och syftar liksom det svenska namnet på blommans färg.

Referenser

"Egentligen en bergsvext, men planterades fordom som praktblomma i trägårdar etc. och har ifrån den tiden förvildat sig vid Krageholm ej allenast i gamle Trågård i största mängd, utan äfven på sluttningarna af Bokhultsbacken i Hästhagen och i Djurgården vid gärdsgården etc. (vid N. Wram (Osbeck), hvarest den vexte under några hasselbuskar i prestgårdens trägård, blef den genom odling utrotad 1834)."

Ur Skånes flora av N. Lilja (1838)