Gentiana L.

Gentianor

Beskrivning. Ett- eller fleråriga örter. Stjälk upprätt. Blad motsatta, helbräddade, brett äggrunda till smalt lansettlika. Blommor ensamma eller få tillsammans i toppställt knippe. Krona vanligen stor, femtalig med mindre flikar mellan de större, klocklik eller fatlik, utan hår i kronpipens mynning, blå eller purpurröd. Frukt en mångfröig kapsel.
Kromosomtal: 2n=14 (fjällgentiana), 2n=26 (klockgentiana), 2n=40 (baggsöta).

Användning. Den torkade roten av ett par arter, till exempel baggsöta (G. purpurea), används för framställning av gentianarot (Radix gentianae) vilket används som matsmältningsförbättrande och aptitgivande medel.

Övrigt. Tidigare fördes ytterligare sex svenska arter till släktet, men dessa placeras numera i släktet gentianellor (Gentianella), vars blommor saknar små kronflikar mellan de större.

Etymologi. Släktet Gentiana anses vara uppkallat efter den siste illyriske kungen, Genthios (180-168 f. Kr.). Namnet används som ett växtnamn redan av Dioskorides.

Släktet har mer än 300 arter. I Sverige finns bara tre, baggsöta (G. purpurea), klockgentiana (G. pneumonanthe) och fjällgentiana (G. nivalis).
Ett antal arter odlas som prydnadsväxter i trädgårdar, till exempel alpgentiana (G. acaulis), gullgentiana (G. lutea), knippgentiana (G. asclepiadea), korsgentiana (G. cruciata), krypgentiana (G. dahurica), kungsgentiana (G. makinoi) och höstgentiana (G. sino-ornata).

Arter:
baggsöta (G. purpurea)
fjällgentiana (G. nivalis)
klockgentiana (G. pneumonanthe)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Slägtet är af Dioscorides uppnämndt till minne af Illyriens Konung Gentius, hvilken, enligt Forntidens uppgifter, skall hafva varit den förste, som infört Gentiana lutea till medicinskt bruk."

Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)