Fältgentiana

Gentianella campestris (L.) Börner

Vetenskapliga synonym: Gentiana campestris L.; Gentiana campestris L. ssp. germanica (Froel.) Murb., Gentianella campestris (L.) Börner ssp. campestris (var. campestris), Gentiana campestris L. ssp. islandica (Murb.) Vollm. (var. islandica), Gentiana campestris L. ssp. suecica (Froel.) Murb., Gentianella campestris (L.) Börner ssp. suecica (Froel.) (var. suecica)
Svenska synonym: backsöta, stålört; sen fältgentiana, höstfältgentiana (var. campestris); tidig fältgentiana, sommarfältgentiana (var. suecica); sätergentiana (var. islandica)

Bakkesøte Bredbægret Ensian Ketokatkero Maríuvöndur Field Gentian Feld-Enzian

Beskrivning. Fältgentiana är en lågväxt, tvåårig ört. Stjälken är ofta grenig nästan från basen. Bladen är tunglika och trubbiga. När arten gror på hösten sitter bladen i en rosett vid basen och då blomstängeln växer upp sitter de kvar som vissna vid stjälkens bas. Arten blommar från juni till september, blommorna är fyrtaliga och sitter både på långa skaft från bladvecken, samt i toppen av stjälken. Fodret har två smala flikar och två breda, hjärtlika flikar. Kronan är blekt blåviolett med fransar i mynningen. Arten delas upp i tre varieteter som alla har svenska namn, sen fältgentiana (var. campestris), tidig fältgentiana (var. suecica (Froel.) Dostál) och sätergentiana (var. islandica (Murb.) H. Sm.).
Fältgentiana kan förväxlas med flera av de andra arterna i släktet, men skiljs från dessa genom fyrtaliga blommor med olikstora foderblad och förekomsten av en bladrosett vid stjälkens bas. Arten kustgentiana (G. baltica) har också fyrtaliga blommor med olikstora foderblad, men gror på våren, är ettårig och saknar bladrosett vid stjälkens bas. Den räknas ibland som en underart av fältgentiana. Den liksom fältgentiana höstgroende, tvååriga arten ängsgentiana (G. amarella) och den vårgroende, ettåriga arten sumpgentiana (G. uliginosa) har oftast femtaliga blommor, med likformiga foderflikar. Fältgentiana kan bilda hybrider med ängsgentiana.

Utbredning. Fältgentiana förekommer i stora delar av Syd- och Mellansverige, men är sällsynt nästan överallt. Arten växer i naturbetesmarker, slåttermarker och hedar. Den var tidigare ganska vanlig, men har på senare år minskat kraftigt på grund av minskad hävd. Första fynduppgift publicerades år 1638 (Nordstedt 1920).

Användning. Linné skriver i Flora Lapponica (1737) att Bromelius, som levde under 1600-talet, uppgivit att den användes som ersättning för humle (Humulus lupulus) vid ölbrygd. Dekokt av arten har enligt Linné använts mot frossa, och Nyman (1867) berättar att den kokad i vin eller öl använts mot "håll och sting".

Övrigt. Varieteten sätergentiana (var. islandica) är fridlyst.

Etymologi. Artnamnet campestris kommer av latinets campus (fält) och betyder 'växer på fält'.

Referenser

"Denna växt, som annars är mycket allmän i hela Sverige, såg jag blott en enda gång i Umeå lappmark...
...Några gånger har jag i Sverige sett, att en dekokt på denna lilla, beska växt af några prester blifvit ordinerad åt bönder, som lidit af frossa, och detta stundom med lyckligt resultat. På grund häraf är den ock hos dem känd under namnet: statt upp och gack.
Att denna växt i stället för humle i Sverige användes vid ölbrygd, angiver BROMELIUS i sin Lupulologia."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)