Quercus L.

Ekar

Beskrivning. Lövfällande träd, ibland låga och buskartade. Vinterknoppar rundade eller spetsiga, med sidoknoppar tätt sammanträngda under toppknoppen; knoppfjäll i fem tydliga längsrader. Blad strödda, avlånga, omvänt äggrunda, fjädernerviga, med fyra till sju par glesa runda eller spetsiga flikar; bladbas urnupen eller kilformad; bladundersida ibland med stjärnhår. Bladskaft korta eller långa. Hanhängen långa, glesblommiga. Hanblommor små, sextaliga; ståndare sex till tolv. Honblomsamling skaftad eller oskaftad. Honblommor ensamma eller få tillsammans, stift tre. Svepeskål (cupula) fjällig, skålformad. Frukt en nöt (ekollon) som vid basen omges av svepeskålen. Nöt en till tre centimeter lång, ellipsoid.
Kromosomtal: 2n=24.

Etymologi. Namnet Quercus användes som beteckning för ek av redan av romarna Cato och Cicero.

Släktet har omkring 600 arter, de flesta är vintergröna och många är viktiga virkesträd. Två arter, ek (Q. robur) och bergek (Q. petraea), förekommer vilda i Sverige. Ibland odlas också den nordamerikanska arten rödek (Q. rubra), som finns förvildad här och var i södra Sverige. Från korkek (Q. suber) utvinns kork, det är den yttre barken som skalas av ungefär vart tionde år, korkek förekommer runt Medelhavet och odlas mycket i Portugal.
Arten järnek (Ilex aquifolium) hör till en annan växtfamilj, järneksväxter (Aquifoliaceae).

Arter:
bergek (Q. petraea)
ek (Q. robur)
rödek (Q. rubra)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning