|
Beskrivning. Bergek är vanligen lågvuxen och buskartad med
blad som ofta sitter kvar på vintern.
Vinterknopparna är korta och spetsiga. Bladen liknar ekens blad men bladbasen är
kilformad och undersidan är vanligen tätt stjärnhårig, bladskaften är
oftast över en centimeter långa. Blom- och fruktskaften är mycket korta,
nästan oskaftade så att ekollonen sitter samlade i små täta druvlika
gyttringar.
Bergek kan vara svår att skilja från
ek (Q. robur), och skiljs säkrast på de mycket korta
blom- och fruktskaften. I de områden där ek och bergek växer tillsammans bildas
ibland hybrider.
Utbredning. Bergek har en sydvästlig utbredning och
förekommer talrikast längs kusten från
Bohuslän till Kalmartrakten. Arten finns dock sällsynt
även i Östergötland, Dalsland, södra Värmland och
på Öland. Bergek växer ofta på steniga och bergiga
ställen. Första fynduppgift är från Hunneberg
i Västergötland och publicerades år 1747 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet petraea kommer av latinets petra
(klippa) och syftar, liksom det svenska namnet bergek, på växtplatsen.
Namnet vinterek av att bladen ofta sitter kvar på vintern, speciellt på
unga träd, och namnet druvek av att ekollonen sitter tätt samlade som druvor.
|
Familj: Fagaceae
Släkte: Quercus
Norden
Norra halvklotet
Träd
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"De höga träden voro nakna, men här och där
stod en vinterek och lät vinden rassla i sina döda blad som vägrade
att falla av. Vintereken var det trilska trädet. Dess löv sutto kvar
ännu i den torra, frostiga döden. Den gav inte upp. Vid jultiden
rasslade den ännu och var som ett vintereko av sommarväxten."
Ur Vägen ut av Harry Martinson (1936)
|