Bok

Fagus sylvatica L.

Svenska synonym: rödbok, vanlig bok

Bøk Bøg Pyökki Beech Rotbuche

Beskrivning. Bok är ett stort träd med tät krona, slät grå bark och glänsande gröna blad. Kronan är mycket tät, grenarna breder ut sig vågrätt och bladen bildar en tät mosaik vilket gör att nästan inget ljus släpps igenom. Vinterknopparna är strödda, långsmala, spetsiga, kala och står ut från kvistarna, till skillnad från avenbok (Carpinus betulus) vars knoppar ligger tryckta mot kvisten; ofta sitter gamla tomma fruktskålar kvar på vintern. Bladen är glänsande mörkgröna och vågkantade, höstfärgen är vacker med nyanser från gult till brons. Hanhängena är nästan runda, mångblommiga och hänger på långa skaft; ståndarna är gula. Honblommorna sitter två och två, de omsluts av den taggiga svepeskålen som senare blir trähård, och först när de två nötterna är mogna spricker svepeskålen upp i fyra flikar. Frukten är en trekantig nöt, ett så kallat bokollon.
Blommorna utvecklas i maj, samtidigt med bladen eller något senare. Bokollonen mognar under hösten och faller av strax före det att löven fälls, de sprids med djur som nötskrikor och ekorrar. Bok är en mångformig art och många avvikande former har tagits tillvara för odling, som exempel kan nämnas hängbok (var. pendula) med hängande grenar, blodbok (f. purpurea) med röda blad och flikbok (f. laciniata) med flikiga blad.

Äldsta-största. Bok kan bli upp till 400 år gammal. De högsta kända träden i Sverige fanns på Maltesholms gods i Skåne och var upp till 44 meter höga. Grövsta stammen som uppmätts hade en bok i Hagelsrum, Målilla (Småland), vars omkrets var 8,10 meter i brösthöjd (Lagerberg 1957).

Utbredning. Bok är allmän och skogbildande i sydligaste Sverige, längre norrut i Småland och Västergötland är den mindre allmän och längre norrut är den sällsynt. På Öland och Gotland saknas vild bok. Odlad bok finns norrut ända till Uppland. Bokskogar på mullrika marker hyser en speciell flora med örter som gulplister (Lamiastrum galeobdolon), buskstjärnblomma (Stellaria holostea), skogsbingel (Mercurialis perennis), springkorn (Impatiens noli-tangere) med flera. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Hortus botanicus 1685, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Veden har ofta en rödaktig anstrykning vilket givit den namnet rödbok, till skillnad från så kallad vitbok, avenbok (Carpinus betulus). Virket används bland annat till möbelsnickerier och parkettgolv. Bokollon var förr viktigt som svinföda och man utvann också olja ur fullmogna ollon. Bok odlas ofta i parker och trädgårdar, både den vanliga boken och dess olika former.

Etymologi. Artnamnet sylvatica kommer av latinets sylva (skog) och betyder 'växer i skog'. Det svenska namnet bok (böök) är känt sedan medeltiden och ingår ibland i ortsnamn som Bögetoffta (Fries 1904).

Referenser

"Över oss spände bokarna sina luftiga valv. De släta stammarna reste sig likt stengrå pelare upp under dessa valv, där solljuset lekte i lövmassorna. Grönaktig var dagern därinne. Det svävade som guldskyar under valven. Vi gick framåt sakta, steg för steg på en matta av torrt, visset löv. Det prasslade i lövet. I de höga kronorna sjöng grönsångaren, denna lilla sångfågel, som trivs i den gröna skuggan och aldrig fattas i bokskogen.
På den lövtäckta marken blommade vitsippor och gulsippor. Där träden stod glesare, växte ramslöken i massor och pustade ut sin tunga löklukt. Gulplistern hade nyss öppnat sina vackra, lejongapsformade blommor. Bokskogens blomstertid är våren, medan ljuset ännu faller över skogsbottnen. Sedan kommer den långa sommarskymningen här inne under träden, då ingenting vill växa utom de unga bokplantorna, som älskar sval skugga."

Ur Sveriges natur I av Carl Fries (1950)