|
Beskrivning. Ett- till fleråriga örter,
ris eller sällan buskar, ibland tornförsedda. Blad enkla,
fingrade eller parbladiga, ibland med klängen i spetsen, oftast med
stipler. Blommor tvåkönade, ensamma eller i huvud eller flock.
Foder sambladigt med vanligen fem flikar. Krona fjärilslik, med ett stort bakre blad (segel),
två sidoställda blad (vingar) och en främre köl
av två sammanväxta kronblad. Ståndare tio,
ståndarsträngar förenade till ett rör, ibland
med övre strängen fri. Stift ett. Frukt en baljfrukt,
oftast öppnande sig på längden, men ibland
avfallande hel eller sönderfallande i ledstycken. Frön runda,
ellipsoida eller skevt njurformade.
Familjen har nästan 700 släkten och mer än 16000 arter.
I Sverige finns 23 släkten med tillsammans omkring 90 arter, men många fler
förekommer tillfälligt. Bland våra inhemska arter kan nämnas
getväppling (Anthyllis vulneraria),
gulkronill (Hippocrepis emerus),
gökärt (Lathyrus linifolius),
harris (Cytisus scoparius),
humlelusern (Medicago lupulina),
hårginst (Genista pilosa),
käringtand (Lotus corniculatus) och
skogsklöver (Trifolium medium).
De största släktena i Sverige är
klövrar (Trifolium),
vickrar (Vicia)
och vialer (Lathyrus),
alla med fler än tio arter.
Många ärtväxter förekommer i odling, till exempel köksväxter
som ärt (Pisum sativum) och
bondböna (Vicia faba).
Bönor i olika former, bruna och vita bönor, vaxbönor, brytbönor,
skärbönor med flera är olika sorter av arten böna
(Phaseolus vulgaris). Alfalfa som används till groddning kommer från arten
blålusern (Medicago sativa).
Flera träd och buskar odlas till prydnad, till exempel
gullregn (Laburnum),
robinia och rosenrobinia (Robinia), blåregn (Wisteria),
häckkaragan (Caragana arborescens) och
blåsärt (Colutea arborescens),
kvastginster (Cytisus),
korstörne (Gleditsia triacanthos). Även flera örter odlas
som prydnadsväxter som lupiner
(Lupinus), rosenböna (Phaseolus coccineus) och
rosenkronill (Securigera varia).
Till gröngödsling odlas ofta ärtväxter, till exempel
fodergetruta (Galega orientalis), då
de är effektiva kvävebindare genom att de lever i symbios med kvävefixerande bakterier.
Det är en av de ekonomiskt viktigaste familjerna i världen med
många kulturväxter och värdefulla oljeväxter, som
jordnöt (Arachis hypogaea), kikärta
(Cicer arietinum), lins (Lens culinaris), sojaböna
(Glycine max), bockhornsklöver (Trigonella
foenum-graecum) och bönor (Phaseolus).
Andra ärtväxter är till exempel 'tissla-tassla' eller
rörkassia (Cassia fistula) vars fruktkött har laxerande
verkan och förr såldes på apotek. Sensitiva eller
'Rör-mig-ej', den lilla krukväxten som fäller ihop bladen
när man rör den, tillhör mimosa-släktet och heter
Mimosa pudica, men blomsterhandelns mimosakvistar kommer från
ett annat ärtväxtsläkte, akacior (Acacia).
Färgämnet indigo utvinns av arter från
släktet Indigofera. Lakrits framställs ur rötter
och underjordiska utlöpare av ärtväxten lakritsrot
(Glycyrrhiza glabra). Johannesbrödträd (Ceratonia
siliqua) hör hemma i Medelhavsområdet och dess
frön användes i äldre tid som vikter, vilket gav upphov
till ordet carat (efter släktnamnet Ceratonia). Frukterna av
johannesbrödsträdet är ätliga och såldes
förr på apoteket. Två arter av släktet
Clianthus, flamingonäbb och papegojnäbb,
från Australien respektiv Nya Zeeland odlas ibland som
krukväxter för sina egendomliga och vackra blommors skull.
|
Tvåhjärtbladiga växter
Släkten:
Anthyllis - getväpplingar
Astragalus - vedlar
Caragana - karaganer
Cytisus - kvastginster
Galega - getrutor
Genista - ginster
Hippocrepis - hästskoklövrar
Laburnum - gullregn
Lathyrus - vialer
Lotus - käringtänder
Lupinus - lupiner
Medicago - luserner
Melilotus - sötväpplingar
Onobrychis - esparsetter
Ononis - puktörnen
Ornithopus - serradellor
Oxytropis - klovedlar
Pisum - ärter
Securigera - rosenkroniller
Tetragonolobus - klöverärter
Thermopsis - lupinväpplingar
Trifolium - klövrar
Ulex - ärttörnen
Vicia - vickrar
 Bestämningsnyckel
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
|
