Luddvicker

Vicia villosa Roth

Vetenskapliga synonym: V. villosa Roth ssp. pseudocracca (Bertol.) Rouy (ssp. ambigua), V. dasycarpa Ten., V. varia Host (ssp. varia)
Svenska synonym: kvarnvicker (ssp. varia)

Lodnevikke Sand-Vikke (ssp. villosa), Glat Vikke (ssp. varia) Ruisvirna Fodder Vetch Zottige Wicke

Beskrivning. Luddvicker är en ett- till tvåårig ört med vek, utspärrat hårig stjälk som kan bli en och en halv meter lång. Bladen är också mjukhåriga och har sju till tio par småblad och ett grenigt klänge. Luddvicker blommar från juni till augusti med blåvioletta blommor, de sitter i skaftade mångblommiga klasar som ser ludna ut av den mjuka utstående behåringen. Kronan är blåviolett med ljusviolett segel och vingar, seglet är kort, ungefär hälften så långt som sitt skaft. Fodret har oftast långa flikar som är längre än foderröret. Luddvicker är en variabel art med flera underarter, men endast huvudunderarten luddvicker (ssp. villosa) är bofast i Sverige. Två andra underarter kan påträffas tillfälligt, kvarnvicker (ssp. varia (Host) Corb.) som är spädare, nästan kal, med glesa blomklasar och korta foderflikar, samt underarten ambigua (Guss.) Kerguélen.
Luddvicker liknar mest kråkvicker (V. cracca), men den senare är flerårig, har tilltryckt behåring, samt blåare krona vars segel är lika långt som sitt skaft. Den sällsynta arten luktvicker (V. tenuifolia) är också flerårig, och har violett krona med vitaktiga vingar och ett segel som är ungefär dubbelt så långt som sitt skaft.

Utbredning. Luddvicker är ganska ovanlig som ogräs i sandiga åkrar i södra Sverige, men förekommer även i hamnar, och på bangårdar och ruderatmark. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet villosa kommer av latinets villosus (mjukhårig), vilket syftar på den utspärrade, mjukludna behåringen.

Referenser