Luktvicker

Vicia tenuifolia Roth

Luktvikke Langklaset Vikke Kaitahiirenvirna Fine-leaved Vetch Feinblättrige Vogel-Wicke

Beskrivning. Luktvicker är en tämligen storväxt, flerårig och klängande ört. Stjälkarna är grova och styva, fint tilltryckt håriga, och kan bli mer än en meter långa. Bladen är parbladiga och har ett grenigt klänge och oftast fler än tio par småblad, småbladen är smala och spetsiga. Luktvicker blommar från juni till augusti med violetta väldoftande blommor som sitter i långa, skaftade, mångblommiga klasar. Kronan är ljust violett med vitaktiga vingar, seglet är stort, nästan dubbelt så lång som sitt skaft. Fodret har korta flikar.
Luktvicker är mest lik kråkvicker (V. cracca), men är större och har vackrare och tydligt doftande blommor. Kråkvicker har vekare stjälk och blåaktiga mindre blommor utan tydlig doft, samt ett kronsegel som är ungefär lika långt som sitt skaft. Arten luddvicker (V. villosa) är oftast ettårig med utspärrad, i blomställningen ofta luddig behåring. Hos luddvicker är dessutom de nedersta foderflikarna nästan lika långa som fodret.

Utbredning. Luktvicker är ganska sällsynt och förekommer huvudsakligen i sydöstra Sverige, mest i kusttrakterna. Den växer på torra ängar och i skogsbryn på kalkrik mark. Första fynduppgift publicerades 1814 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet tenuifolia kommer av latinets tenuis (smal) och folium (blad), namnet betyder smalbladig och syftar på de smala småbladen.

Referenser