Kråkvicker

Vicia cracca L.

Fuglevikke Muse-Vikke Hiirenvirna Umfeðmingsgras Tufted Vetch Vogel-Wicke

Beskrivning. Kråkvicker är en flerårig ört med vek, tilltryckt hårig stjälk som kan bli en meter lång. Bladen är parbladiga med många småblad och grenigt klänge, småbladen är lansettlika och otydligt ådrade. Stiplerna är hela. Kråkvicker blommar från juni till augusti med blåvioletta blommor som sitter i rikblommiga långskaftade klasar från bladvecken. Kronan är ganska smal och har ett kort segel som är liklångt med skaftet. Fruktbaljorna är mörkbruna.
Kråkvicker känns igen på sina veka stjälkar och mörkt blåvioletta blommor i mångblommiga klasar. Den är dock mycket lik arterna luddvicker (V. villosa) och luktvicker (V. tenuifolia), men de båda senare är vanligen större och grövre. Luddvicker är ett- eller tvåårig, har ullhårig stjälk, oftast tydligt ådrade småblad, samt ett kronsegel som är kortare än sitt skaft. Luktvicker har större krona vars segel är dubbelt så långt som skaftet.

Utbredning. Kråkvicker är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer på alla typer av mark men förekommer främst på öppna soliga ställen, som backar, skogsbryn, åkrar, vägkanter etc. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cracca är ett latinskt namn som användes redan av Plinius om ett ogräs.

Referenser

"Kråkvickern är en bland våra vanligaste Fjärilsblommor och gör, särdeles der den kan uppklänga på buskar eller andra stöd, en ganska god verkan med sina ljusblå blomklasar och mångpariga blad."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)