Alsikeklöver

Trifolium hybridum L.

Vetenskapliga synonym: T. elegans Savi (ssp. elegans)
Svenska synonym: vanlig alsikeklöver (ssp. hybridum), liten alsikeklöver (ssp. elegans)

Alsikekløver Alsike-Kløver (ssp. hybridum), Smuk Kløver (ssp. elegans) Alsikeapila Túnsmári Alsike Clover Schweden-Klee

Beskrivning. Alsikeklöver är en flerårig, kal eller gleshårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, ofta grenade och bladen är långskaftade och har omvänt äggrunda, fint tandade småblad. Alsikeklöver blommar från juni till augusti med vita till rödlätta, välluktande blommor. Blommorna är skaftade, med små stödblad, och sitter samlade i runda huvuden. Fodret är kalt. Kronan är först vit men blir senare rödlätt, den sitter kvar lång tid efter det att den har vissnat och är då brunaktig. Fruktbaljan är kal och innehåller två till fyra frön. Två underarter förekommer i Sverige. Vanlig alsikeklöver (ssp. hybridum) har ihålig stjälk, medan underarten liten alsikeklöver (ssp. elegans (Savi) Asch. & Graebn.) har solid stjälk och är vanligen spenslig med mer eller mindre nedliggande stjälk.
Alsikeklöver ser ut som ett mellanting mellan vitklöver (T. repens) och rödklöver (T. pratense), men känns lätt igen på sina nedtill rosafärgade och upptill vita blomhuvuden.

Utbredning. Alsikeklöver är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer oftast på kulturpåverkad mark. Första fynduppgift publicerades av Linné i artikeln Swenskt Höfrö (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens handlingar 1742) där han skriver att den "Wäxer ock på få ställen i Swerige wild, såsom på någre ställen emellan Upsala och Stockholm, besynnerligen wid Alsieke jämte landswägen, endast i bästa Jordemon".

Användning. Alsikeklöver har odlats som vallväxt sedan slutet av 1700-talet.

Etymologi. Artnamnet hybridum fick den av Carl von Linné som ansåg att arten var en hybrid mellan vitklöver (T. repens) och rödklöver (T. pratense). Det svenska namnet av att den upptäcktes i Alsike.

Referenser

"Alsikeklövern är en rätt prydlig art, både genom sina breda och vackra, för ljuset ganska känsliga, småblad och sina talrika och, såsom vi nyss omtalat, olika blommor, hvarigenom dess blomklot ha liksom två olika våningar, en nedre, som dagligen tilltager, nästan rosenröd och en öfre, som i samma mån minskas, hvit...
...Denna Klöverart är en ganska god både betes- och foderväxt och passar väl att så tillsammans med Timotej eller Knylhafre."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)