|
Beskrivning. Jordklöver är en ettårig
ört med nedliggande till uppstigande stjälkar.
Bladen är trefingrade och har omvänt
äggrunda småblad, där åtminstone det mellersta
är tydligt skaftat. Jordklöver blommar från juni till september med gula blommor
som sitter i små, runda till ovala huvuden som är
omkring en centimeter långa. Blomhuvudena är mångblommiga och
har vanligen fler än tjugo blommor. Kronan är fyra till
fem millimeter lång, först gul, men blir ljusbrun. Kronans
segel är räfflat och vingarna är utåtriktade. Fruktbaljan sitter
innesluten i kronan.
Jordklöver liknar trådklöver (T. dubium),
men den senare är mindre och spädare, har
fåblommiga huvuden med upp till femton blommor, samt krona som är
tre millimeter lång med slätt segel och tilltryckta vingar. Arten
gullköver (T. aureum) är
till alla delar större, med upprätt stjälk,
oskaftade småblad, samt sex till sju millimeter lång krona.
Den gulblommiga arten
humlelusern (Medicago lupulina)
har uddspetsiga småblad, mindre blomhuvuden med blommor som faller av när
de är utblommade, samt mörka fruktbaljor som är något hoprullade.
Utbredning. Jordklöver är vanlig i Sydsverige och
förekommer sparsamt upp till Uppland, längre norrut påträffas
den bara tillfälligt. Arten är kalkgynnad och växer på torr
och öppen mark, i ängar, backar och vägkanter.
Första fynduppgift är från Viksberg, Södermanland
och publicerades 1716 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet campestre kommer av latinets
campus (fält) och syftar på växtplatsen.
|
Familj: Fabaceae
Släkte: Trifolium
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Fins icke sällan i ängar, wid renar, hus och
wägar. Ätes af husdjuren; men är så klen, at den
hwarken anses förmånlig i ängar eller lönar at odla..."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|