Melilotus Mill.

Sötväpplingar

Beskrivning. Ett- eller tvååriga, väldoftande, medelstora till högväxta örter. Stjälkar upprätta, vanligen greniga. Blad trefingrade, småblad långsträckta, tandade. Stipler små, hela eller tandade. Blommor i långsträckta klasar på skaft från bladvecken. Krona gul eller vit. Ståndare tio, övre ståndare fri. Stift ett. Frukt en liten, kal eller hårig balja som inte öppnar sig mognaden. Frön vanligen en till två i varje balja, släta eller vårtiga.
Kromosomtal: 2n=16.

Övrigt. Suffixet väppling har förr också ingått i namn på till exempel harsyra (Oxalis acetosella) och klövrar (Trifolium).

Etymologi. Släktnamnet Melilotus användes redan av Theofrastos (300 f. Kr.) om en ärtväxt (Fabaceae). Namnet kommer av grekiskans meli (honung) och Lotus som är det vetenskapliga namnet på släktet käringtänder.

Släktet har ett tjugotal arter varav fyra förekommer regelbundet i Sverige. Bara vit sötväppling (M. albus) och rysk sötväppling (M. wolgicus) har vita blommor, av de övriga arterna, som alla är gulblommiga, är gul sötväppling (M. officinalis) den vanligaste.
Andra tillfälliga inkomlingar är till exempel ribbsötväppling (M. sulcatus), åkersötväppling (M. infestus) och M. segetalis som alla tre har fruktbaljor med koncentriskt ordnade ribbor.

Arter:
dvärgsötväppling (M. indicus)
gul sötväppling (M. officinalis)
rysk sötväppling (M.wolgicus)
stor sötväppling (M. altissimus)
strandsötväppling (M. dentatus)
vit sötväppling (M. albus)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning