Gul sötväppling

Melilotus officinalis (L.) Lam.

Vetenskapliga synonym: M. arvensis Wallr.
Svenska synonym: amur, melotengräs, sötväppling, äkta sötväppling

Lækjesteinkløver Mark-Stenkløver Rohtomesikkä Ribbed Melilot Echter Steinklee

Beskrivning. Gul sötväppling är en tvåårig ört som kan bli mer än en meter hög. Stjälken är upprätt och bladen är trefingrade med tandade avlånga småblad, stiplerna är helbräddade. Gul sötväppling blommar från juli till september med gula blommor som sitter samlade i avlånga klasar. Kronan är omkring en halv centimeter lång och dess köl är kortare än seglet och vingarna. Fruktbaljan är kal, omkring en halv centimeter lång, och tvärrynkad. Fröna är släta och kan ibland vara purpurfläckiga.
Flera andra arter av sötväpplingar (Melilotus) har gula blommor, dvärgsötväppling (M. indicus) och strandsötväppling (M. dentatus) skiljs genom mycket små blommor som bara är omkring tre millimeter långa. Arten stor sötväppling (M. altissimus) skiljs genom håriga fruktbaljor, vårtiga frön, samt krona där kölen är lika lång som seglet och vingarna.

Utbredning. Gul sötväppling är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige men förekommer också sällsynt eller tillfälligt i flera av de nordliga landskapen. Den växer på kulturpåverkad öppen mark, till exempel i vägkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift. Arten särskiljdes i äldre tid inte från vit sötväppling (M. albus) varför gamla litteraturuppgifter är osäkra. Sötväpplingar finns dock omnämnda av Franck redan 1638 (Hylander 1971).

Användning. Enligt Nyman (1868) användes blad och blommor mot svullnader och bölder, man gjorde också plåster av pulvriserade blommor som blandades med smält talg och vax.

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på att arten använts som läkeväxt. Dess vetenskapliga namn Melilotus officinalis har också använts på arten stor sötväppling (M. altissimus), men då med auktorsbeteckningen Willd.

Referenser

"Meloten-gräs, Amur. w. på torra ängar r. torkad får skönare lukt, som fördifwer mahl, då örten lägges bland kläder: är af refolwerande och mjukande kraft, i omslag och plåster."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)