Dvärgsötväppling

Melilotus indicus (L.) All.

Vetenskapliga synonym: M. parviflorus Desf.

Orientsteinkløver Indisk Stenkløver Intianmesikkä Small Melilot Kleinblütiger Steinklee

Dvärgsötväppling Beskrivning. Dvärgsötväppling är en ettårig ört med upprätt och grenig stjälks som kan bli upp till fem decimeter hög. Bladen är trefingrade och har avlånga småblad och vanligen hela stipler. Dvärgsötväppling blommar från juli till september med små gula blommor som sitter i klasar på skaft från bladvecken. Kronan är bara tre millimeter lång. Fruktbaljorna är kala, nästan klotrunda, och innehåller ett eller två, tätt vårtiga frön.
De andra arterna i släktet sötväpplingar (Melilotus) är vanligen tvååriga och har oftast större blommor. Arten strandsötväppling (M. dentatus) har dock lika små blommor, men skiljs genom tandade stipler, släta frön, samt längre fruktbaljor.

Utbredning. Dvärgsötväppling förekommer tillfälligt i södra och mellersta Sverige, den växer vanligen på ruderatmark. Arten hör ursprungligen hemma i ett område som sträcker sig från Sydeuropa till Indien. Första fynduppgift är från Wifsta varv, Petersvik i Medelpad och publicerades år 1888 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet indicus betyder 'från Indien'.

Familj: Fabaceae
Släkte: Melilotus

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faba/melil/meliind.html
Senaste uppdatering: 27 januari 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg