Stor sötväppling

Melilotus altissimus Thuill.

Strandsteinkløver Høj Stenkløver Isomesikkä Tall Melilot Hoher Steinklee

Stor sötväppling Beskrivning. Stor sötväppling är en vanligen storväxt ört som kan bli upp till en och en halv meter hög. Bladen är trefingrade med tandade småblad, och stiplerna har helbräddad kant. Stor sötväppling blommar från juli till september med gula blommor som sitter i långsträckta klasar. Kronan är omkring en halv centimeter lång och har en köl som är lika lång som seglet och vingarna. Fruktbaljan är hårig och fröna har vårtig yta.
Stor sötväppling är mest lik gul sötväppling (M. officinalis) men den senare har blommor med kort kronköl, kala fruktbaljor, samt släta frön. De två andra gulblommiga arterna, dvärgsötväppling (M. indicus) och strandsötväppling (M. dentatus), har mindre blommor som bara är tre millimeter långa.

Utbredning. Stor sötväppling förekommer sparsamt i Sydsverige, men finns också sällsynt i en del landskap i Mellansverige. Den växer ofta på fuktig mark vid stränder, men också i vägkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades 1737, men arten är känd redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet altissimus betyder 'den högste'. Ibland har namnet Melilotus officinalis med auktorsbeteckningen Willd. använts på arten, men detta namn används numera på arten gul sötväppling (M. officinalis) och då med auktorsbeteckningen (L.) Lam.

Familj: Fabaceae
Släkte: Melilotus

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faba/melil/melialt.html
Senaste uppdatering: 27 januari 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg