Vit sötväppling

Melilotus albus Medik

Vetenskapliga synonym: M. vulgaris Willd.

Kvitsteinkløver Hvid Stenkløver Valkomesikkä Steinsmári White Melilot Weißer Steinklee

Beskrivning. Vit sötväppling är en vanligen ganska högväxt ört med upprätt stjälk som kan bli upp till en och en halv meter hög. Bladen är trefingrade med långsmala småblad, stiplerna är helbräddade. Vit sötväppling blommar från juli till september med små vita blommor som sitter samlade i avlånga klasar på skaft från bladvecken. Blommorna har mycket korta skaft som bara är omkring en millimeter långa. Kronan är fyra till fem millimeter lång. Fruktbaljan är kal, med nätmönstrad yta och fröna är enfärgade och släta.
Den tillfälligt förekommande arten rysk sötväppling (M. wolgicus) har också vita blommor, men skiljs genom mindre blommor, samt långa blom- och fruktskaft som är upp till fyra millimeter långa. Vit sötväppling och den gulblommiga arten gul sötväppling (M. officinalis) är de två vanligaste arterna i släktet sötväpplingar (Melilotus).

Utbredning. Vit sötväppling är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige men den förekommer också sällsynt eller tillfälligt i de norra landskapen. Den växer på öppen kulturpåverkad mark, till exempel i vägkanter, på banvallar och ruderatmark. Första fynduppgift. Förr brukade man inte särskilja arten från gul sötväppling (M. officinalis), varför äldre litteraturuppgifter är osäkra. Sötväpplingar finns dock omnämnda redan av Franck år 1638 (Hylander 1971).

Användning. I Kongliga Vetenskapsacademiens handlingar 1761 omtalas att vit sötväppling skulle kunna användas till spånad.

Etymologi. Artnamnet albus betyder vit.

Referenser

"Academiens Ledamot, Herr Bergmästaren A. F. CRONSTEDT, har insändt prof af trå, spunnen af et Lin-ämne som blifvit tilredt af Meliloti stjelkar. Trån eller garnet är tämmeligen fint och starkt. Den slags Melilotus, som bär hvita blommor, växer gemenligen längre än den med gula blommorna. Några stånd deraf, som stått på roten öfver vinteren til nästa vår, hafva endast genom gnuggning gifvit detta Lin-ämne. Det kommer an på vidare försök, om växten genom cultur kan blifva frodigare och längre; om Linet genom vanlig rötning kan göras finare och mjukare, samt om det lönar mödan at i denna afsigt cultivera Melilotus."

Ur Utkast utur Kongl. Vetenskaps Academiens Dagbok, samt inkomna Bref och Handlingar (Kongliga Vetenskapsacademiens handlingar 1761)