Blomsterlupin

Lupinus polyphyllus Lindl.

Hagelupin Mangebladet Lupin Komealupiini Garden Lupin Vielblättrige Lupine

Beskrivning. Blomsterlupin är en vanligen flerårig ört som kan bli över en meter hög. Stjälken är upprätt, ogrenad och har tilltryckt behåring. Bladen är fingrade och har vanligen fler än nio lansettlika småblad. Blomsterlupin blommar i juni-juli och har blommor som sitter i långa, täta, toppställda klasar. Blommorna är oftast blå eller blåvioletta, men kan vara vita, rosa eller violetta. Fruktbaljan är mörkbun, hårig och mångfröig.
Blomsterlupin kan bland annat förväxlas med den sällsynta arten sandlupin (L. nootkatensis), den senare är ofta något mindre och skiljs genom långhårig, vanligen grenig stjälk och blad med färre småblad. Den ofta odlade hybriden regnbågslupin (L. x regalis) har vanligen grenig stjälk med flera blomställningar.

Utbredning. Blomsterlupin förekommer förvildad i södra och mellersta Sverige. Den påträffas naturaliserad i närheten av bebyggelse, ofta i vägkanter och på banvallar. Arten hör ursprungligen hemma i västra Nordamerika. Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades 1870 (Hylander 1971).

Användning. Blomsterlupin odlas som prydnadsväxt, och även hybrider mellan blomsterlupin och arten Lupinus arboreus är vanliga i odling under namnet regnbågslupin (L. x regalis).

Etymologi. Artnamnet polyphyllus kommer av grekiskans polys (många) och fyllon (blad), namnet syftar på att bladen har många småblad.

Referenser