|
Beskrivning. Gulvial är en flerårig, klängande ört
med vek stjälk som kan bli nästan en meter lång.
Bladen har bara ett par småblad och ett enkelt eller grenigt klänge,
småbladen är brett lansettlika och spetsiga.
Gulvial blommar i juni-juli med gula blommor som sitter
i långskaftade klasar. Kronan är klargul, men har
några få grå ådror på seglet.
Fruktbaljorna är svarta och blir omkring tre centimeter långa.
Gulvial förväxlas ibland med
käringtand (Lotus corniculatus),
men den senare saknar klängen, har till synes trefingrade blad, samt
blommor som sitter samlade i flock.
De övriga gulblommiga arterna i släktet
vialer (Lathyrus),
spjutvial (L. aphaca), skaftvial (L. ochrus) och fodervial
(L. annuus), är alla ettåriga och förekommer bara
tillfälligt i Sverige.
Utbredning. Gulvial är vanlig i hela landet utom
allra längst i norr, där den förekommer mer sparsamt. Den
växer på nästan alla typer av öppen mark, till exempel i ängar,
backar och skogsbryn. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks
Catalogus Plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet pratensis kommer av latinets
pratum (äng) och syftar på att arten ofta växer
på ängar.
|
Familj: Fabaceae
Släkte: Lathyrus
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Denna art är en bland våra allmännare
Fjärilsblommor,
och då den, såsom vanligen händer, uppträder sällskapligt
men ändå icke utesluter andra växter, gör den med sin rika och
länge varande blomning en ganska god verkan bland andra ängsblommor och
gräs...
...Genom sina gula bommor utmärker sig Ängsvialen strax från sina
samslägtingar. Den kallas derföre också Gulvial."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|