Strandvial

Lathyrus japonicus Willd.

Vetenskapliga synonym: L. maritimus (L.) Bigel (ssp. maritimus)
Svenska synonym: strandärt; hårig strandvial (var. pubescens), kal strandvial (var. glaber), småbladig strandvial, dynvial (var. acutifolius)

Strandskolm Strand-Fladbælg Merinätkelmä Baunagras Sea Pea Strand-Platterbse

Beskrivning. Strandvial är en flerårig, blågrön, kal eller ibland hårig ört. Stjälken kan bli upp till åtta decimeter lång och är nedliggande och kantig, men saknar vinglika lister längs kanterna. Bladen är parbladiga med tre till fem par småblad och ett enkelt eller grenigt klänge. Småbladen är elliptiska med en kort udd i spetsen, de är ganska tjocka och sitter ofta nästan växelvis i bladet. Stiplerna är stora och breda, nästan småbladslika. Strandvial blommar från juni till augusti med rödvioletta blommor som sitter samlade i korta klasar på långa skaft från bladvecken. Kronan har rödviolett segel och blekt blåviolett köl. Frukten är en mångfröig kal balja. Strandvial har en nästan cirkumpolär utbredning och flera beskrivna underarter. I Sverige förekommer bara underarten vanlig strandvial (ssp. maritimus (L.) P. W. Ball) inom vilken tre varieteter har urskiljts, hårig strandvial (var. pubescens (Hartm.) Karlsson), kal strandvial (var. glaber (Ser.) Fernald) och småbladig strandvial (var. acutifolius (Bab.) Bässler).
Strandvial kan knappast förväxlas med de andra arterna i släktet vialer (Lathyrus).

Utbredning. Strandvial förekommer sällsynt längs Sveriges kust och saknas helt i flera av kustlandskapen. Den växer på sandiga och steniga havsstränder. Första fynduppgift publicerades 1704 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet japonicus är en latinisering av Japan och betyder 'från Japan'.

Referenser

"Ärterna äro så stora som våra vanliga gråärter, om ei större : iag har räcknat öfver 40 skidor alla växte på en stielke upkomne af en ock samma rot : til smaken har iag funnit dem någonsin så goda som våra gråärter; ock ehuruväl iag i stor myckenhet ätit dem färska ock okokade, har iag dock ei kändt den ringaste olägenhet deraf. Här viste ei Invånarena at använda dem til något, dock har man af örte-böckerna exempel, at många menniskior i dyr tid uppehållit sit lif med desse."

Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)