Getruta

Galega officinalis L.

geitvikke Stregbælg rohtovuohenherne Goat's-rue Geissraute

Beskrivning. Getruta är en storväxt rikt grenad och nästan busklik flerårig ört med upprätta stjälkar. Stjälken och bladen är kala. Bladen har fem till nio par smalt äggrunda småblad och smalt lansettlika stipler. Getruta blommar i juli-augusti. Blommorna är stora och vita eller ljusvioletta med violett ådring och sitter i skaftade rikblommiga klasar. Varken fodret eller andra delar av blomställningen är körtelhåriga. Fröbaljorna är bruna och upprätta.
Den andra arten, fodergetruta (G. orientalis) skiljs genom att ha ganska mörkt violetta blommor, bredare småblad och stipler samt genom att blomställningen och fodren är körtelhåriga.

Användning. Getruta odlas som foderväxt eller till prydnad. I äldre tid, sedan medeltiden, har växten använts för framställning av läkemedel mot diabetes.

Utbredning. Getruta som ursprungligen kommer från sydeuropa har i Sverige påträffats förvildad på kulturpåverkad mark i flera sydsvenska landskap, bland annat i Skåne, Blekinge, Östergötland, Västergötland, Närke, Södermanland och Uppland. Första fynduppgift är från Örby i Västergötland och publicerades 1922 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt.

Referenser