Isvedel

Astragalus frigidus (L.) A. Gray

Vetenskapliga synonym: Phaca frigida L.
Svenska synonym: fjällvicker

Gulmjelt Gul Astragel Peuranvirna Gletscher-Tragant

Isvedel

Beskrivning. Isvedel är en upprätt, flerårig ört som kan bli nästan fyra decimeter hög. Bladen är parbladiga med fyra till sex par kala breda småblad som är bredast nära basen. Stiplerna är breda och trubbiga. Isvedel blommar i juli-augusti med blekgula blommor som sitter i ganska korta, nästan huvudlika klasar. Fodret har korta foderflikar. Fruktbaljan är hängande, hårig och lite uppblåst.
Isvedel Isvedel är den bredbladigaste ärtväxten (Fabaceae) som förekommer vildväxande i fjälltrakterna och är därför lätt att känna igen även utan blommor. Arten smällvedel (A. penduliflorus) skiljs bland annat genom att dess blad har upp till femton par, ganska smala småblad.

Utbredning. Isvedel är ganska sällsynt men kan på vissa platser vara talrik. Den förekommer i fjälltrakterna från Härjedalen till Torne Lappmark och växer på kalkrika fjällsluttningar, i branter, Isvedel fjällbjörkskogar och vid bäckar. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades 1753 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet frigidus kommer av latinets frigere (kyla) och syftar på att den växer i fjälltrakterna.

Familj: Fabaceae
Släkte: Astragalus

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faba/astra/astrfri.html
Senaste uppdatering: 14 mars 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg