Strandvedel

Astragalus danicus Retz.

Strandmjelt Dansk Astragel Purple Milk-vetch Dänische Tragant

Beskrivning. Strandvedel är en mjukhårig, flerårig, mattbildande ört som kan bli upp till två decimeter hög. Stjälkarna är nedliggande till uppstigande. Bladen är parbladiga och har åtta till tolv par smalt elliptiska till lansettlika småblad. Stiplerna är sammanvuxna vid basen. Strandvedel blommar i juni-juli med blåvioletta blommor som sitter i huvudlika mångblommiga klasar på långa skaft från bladvecken. Blommorna är oskaftade, drygt en centimeter långa, och sitter upp till tjugo tillsammans i varje klase. Fodret är svarthårigt. Fruktbaljorna är svarta, håriga och något uppblåsta.
Strandvedel karaktäriseras av långskaftade huvudlika klasar med blåvioletta blommor och svarthårigt foder. Den kan endast förväxlas med sandvedel (A. arenarius), som dock skiljs genom fåblommiga klasar, gråludet foder, samt blad med tre till sex par småblad. Arten fjällvedel (A. alpinus) har fria stipler och förekommer bara i norra Sverige.

Utbredning. Strandvedel är mycket sällsynt och förekommer endast på en lokal i norra Bohuslän och en vid Klintehamn på Gotland. Arten har tidigare påträffats i flera sydsvenska landskap men är nu försvunnen från dessa. Strandvedel växer på torra strandängar och slänter. Den kan ha varit införd och naturaliserad på flera av sina tidigare växtplatser men anses ursprunglig i vårt land. Första fynduppgift är från Engö vid Kalmar, Småland och publicerades av C. A. Westerlund i Botaniska Notiser 1852 (Nordstedt 1920). Enligt Westerlund hittades arten av Dr. Petterson, exemplar insamlade av Dr. G. Petterson i "Calmar emellan Lindelund och Engö" finns bevarade i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet danicus betyder dansk.

Referenser

"Denna för Svenska Floran nya växt, är enligt talrika ex. uppskickade till Prof. Fries, i år tagen på Engö vid Calmar av D:r Petterson. Ehuru detta ställe tyckes tala för att växten ditkommit med ballast från någon af de Tyska orterna eller från Danmark der den är ymnig, är den dock lika berättigad till plats i Calmarfloran som Lactuca Scariola, Diplotaxis, Meliloti m. fl., blott den befinnes hålla stånd."

Ur Anteckningar till Ölands Flora sommaren 1852 av C. A. Westerlund (Botaniska Notiser 1852)