Sandvedel

Astragalus arenarius L.

Sandmjelt Sand-Astragel Hietakurjenherne Sand-Tragant

Sandvedel Beskrivning. Sandvedel är en flerårig, lågväxt, mjukt hårig ärtväxt som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälken är spenslig och vanligen nedliggande. Bladen är tre- till sexpariga med ett uddblad och ofta något hopvikta småblad. Stiplerna är sammanväxta. Sandvedel blommar i juni-juli med rödvioletta blommor som sitter i ganska glesa fåblommiga klasar, ofta med färre än tio blommor, på skaft från bladvecken. Sandvedel, fruktbalja Blomman är tydligt skaftad, fodret är gråludet och kronan är blå- till rödviolett. Fruktbaljan är hårig.
Sandvedel kan förväxlas med strandvedel (A. danicus), men den senare har blad med åtta till tolv bladpar, klasar med upp till tjugo blommor, samt svarthårigt foder.

Sandvedel Utbredning. Sandvedel är mycket sällsynt och förekommer bara på gräshedar på sand i östra Skåne. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Linné år 1751 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet arenarius kommer av latinets arena (sand, sandfält) och syftar, liksom det svenska namnet sandvedel, på växtplatsen.

Familj: Fabaceae
Släkte: Astragalus

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"En ört som ingen tilförene funnit i Swerige, fant jag på desse flygsands fälten emellan Tall-lunden och sand-bergen wäxa öfwer alt och allmänt, men hwarken tilförene eller sedemera på något annat ställe."

Ur Carl Linnaei skånska Resa 1749 av Carl von Linné (1751)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faba/astra/astrare.html
Senaste uppdatering: 17 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg