Mercurialis L.

Binglar

Beskrivning. Ett- eller fleråriga, kala eller håriga örter med klar mjölksaft; tvåbyggare. Stjälk upprätt, enkel eller grenig. Blad motsatta, kortskaftade, spetsigt ovala med naggtandad kant; stipler små. Blommor enkönade, oskaftade eller på korta eller långa skaft från bladvecken. Hylleblad tre, gröna. Hanblommor i täta knippen i långskaftade axlika blomställningar; ståndare talrika. Honblommor en till flera, nästan oskaftade eller på korta skaft; stift två. Kapsel tvårummig. Frön oregelbundet rynkade.
Kromosomtal: 2n=16 (grenbingel), 2n=42, c. 80 (skogsbingel).

Etymologi. Släktet Mercurialis är uppkallat efter Merkurius som, enligt Plinius, upptäckte den som läkeört (Odhner 1963).

Släktet har åtta arter. I Sverige förekommer bara de två arterna grenbingel (M. annua) och skogsbingel (M. perennis).

Bild ur Sponsalia Plantarum, eller Blomstrens biläger av Carl von Linné (1750), teckningen finns också återgiven på våra hundrakronorssedlar.

Förklaring öfver Taflan.
Figur. I. Mercurialis, Han, med sine ståndare och frö-mjöl, som blåses af vädret.
Figur. II. Honan, med sina märken, som emottager det flygande frö-mjölet.

Arter:
grenbingel (M. annua)
skogsbingel (M. perennis)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser