Vargtörel

Euphorbia esula L.

Vetenskapliga synonym: E. uralensis Fisch. ex Link, E. virgata Waldst. & Kit. (ssp. tommasiniana)
Svenska synonym: bredbladig vargtörel (ssp. esula), smalbladig vargtörel (ssp. tommasiniana)

Vegvortemjølk Langbladet Vortemælk Kenttätyräkki Leafy Spurge Scharfe Wolfsmilch

Beskrivning. Vargtörel är en flerårig, ganska storväxt och beståndsbildande ört. Stjälken är omkring en halv meter hög och har talrika blad. Bladen är trubbiga eller spetsiga, smalt lansettlika, en halv till en centimeter breda och upp till en decimeter långa. Vargtörel blommar under nästan hela sommaren. Blomställningen är rikt grenig, med mellan fem och tjugo grenar i flocken. Svepebladen är gula och bredare än långa, med en kort avsatt uddspets. Nektarierna är gulgröna och har två hornlika utskott. Kapseln är nästan slät och fröna är släta, ofta fläckiga. Två oskarpt avgränsade underarter av vargtörel förekommer i Sverige. Huvudunderarten bredbladig vargtörel (ssp. esula) har bredare, trubbiga blad samt talrika grenar i blomställningsflocken. Underarten smalbladig vargtörel (ssp. tommasiniana (Bertol.) Kuzmanov) har smalare, spetsiga blad och endast fem till sju blomställningsgrenar.
Vargtörel liknar en liten kärrtörel (E. palustris), men den senare har trubbiga svepeblad och ovala nektarier utan horn. Arten bantörel (E. agraria) skiljs genom stjälkomfattande bladbas och den mer småväxta arten vårtörel (E. cyparissias) har trådsmala, mer tätsittande blad.

Utbredning. Vargtörel är ganska sällsynt och förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Den växer på frisk kulturpåverkad ängsmark, i vägkanter, åkerkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift publicerades 1795 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet esula kommer av det keltiska ordet esu (skarp, bitter) och syftar på mjölksaften (Odhner 1963).

Referenser