Vitpyrola

Pyrola rotundifolia L.

Vetenskapliga synonym: P. maritima Kenyon, P. rotundifolia var. arenaria W. D. J. Koch (ssp. maritima); P. grandiflora auct., P. grandiflora var. norvegica (Knaben) A. Löve & D. Löve, P. intermedia auct., P. norvegica Knaben, P. rotundifolia var. norvegica (Knaben) Hyl., P. rotundifolia f. chloranthoides Norrl. (ssp. norvegica)
Svenska synonym: vintergröna; vanlig vitpyrola (ssp. rotundifolia), norskpyrola, norsk pyrola (ssp. norvegica), sandpyrola, rundbladig vitpyrola (ssp. maritima)

Lækjevintergrøn (ssp. rotundifolia), Norsk vintergrøn (ssp. norvegica), Sandvintergrøn (ssp. maritima) Mose-Vintergrøn (ssp. rotundifolia), Klit-Vintergrøn (ssp. maritima) Isotalvikki Bjöllulilja Round-leaved Wintergreen Rundblättriges Wintergrün

Beskrivning. Vitpyrola är en beståndsbildande, flerårig ört med bladlös stängel och en basal bladrosett. Bladen är friskt gröna och ganska blanka, de har rundad eller otydligt spetsig bladskiva och långt bladskaft. Vitpyrola blommar i juni-juli med vita eller rödlätta, öppna blommor som sitter i en ganska gles, men vanligen mångblommig klase. Blommorna har smala foderblad och ett starkt böjt, utskjutande stift. Vitpyrola är ganska variabel och man brukar urskilja flera underarter, vilka ibland betraktas som egna arter. Vanlig vitpyrola (ssp. rotundifolia) och sandpyrola (ssp. maritima (Kenyon) E. F. Warb.) har rent vit krona, den senare avviker från vanlig vitpyrola genom att ha äggrunda foderflikar och cirkelrunda bladskivor. Norskpyrola (ssp. norvegica (Knaben) Hämet-Ahti) har vit eller rödlätt krona, korta bladskaft, kortare kronblad och en utvidgad krage vid basen av fodret.
De andra arterna i släktet pyrolor (Pyrola) har antingen rakt stift eller grönaktiga blommor.

Utbredning. Vitpyrola är vanlig i hela landet och förekommer i ett flertal olika miljöer, som lundar, skogsbryn, rikare barrskogar, hagar och vägkanter. Underarten norskpyrola (ssp. norvegica) förekommer i kalkrika områden i fjälltrakterna. Underarten sandpyrola (ssp. maritima) påträffades förr sällsynt i rikkärr på sandig mark vid havet, men tycks numera vara utgången. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet rotundifolia betyder 'med runda blad' och kommer av latinets rotundus (rund) och folium (blad). Det äldre namnet vintergröna används numera på arten Vinca minor som hör till familjen oleanderväxter (Apocynaceae).

Referenser

"Pyrolerna höra i allmänhet till våra barrskogars prydnader och denna är den prydligaste arten i det vackra slägtet, både för sina stora, glänsande blad och sin icke sällan 3-4 tums eller längre blomklase, som med hvita, vidöppna blommor reser sig bland Lingon, Blåbär o. a. och väl bryter sig både mot deras och växtens egna mörka grönska. Dertill är den merendels ymnig der den växer, men så att stånden stå mest gruppvis. Blommorna lukta angenämt sötaktigt."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)