VitpyrolaPyrola rotundifolia L.Vetenskapliga synonym:
P. maritima Kenyon, P. rotundifolia var. arenaria W. D. J. Koch (ssp. maritima);
P. grandiflora auct., P. grandiflora var. norvegica (Knaben) A. Löve & D. Löve,
P. intermedia auct., P. norvegica Knaben, P. rotundifolia var. norvegica (Knaben) Hyl.,
P. rotundifolia f. chloranthoides Norrl. (ssp. norvegica)
| |
|
Beskrivning. Vitpyrola är en beståndsbildande,
flerårig ört med bladlös stängel och en basal
bladrosett. Bladen är friskt gröna och ganska blanka, de har rundad
eller otydligt spetsig bladskiva och långt bladskaft. Vitpyrola blommar i
juni-juli med vita eller rödlätta, öppna blommor som sitter i en ganska gles,
men vanligen mångblommig klase. Blommorna har smala foderblad och ett starkt böjt,
utskjutande stift. Vitpyrola är ganska variabel och man brukar urskilja flera underarter,
vilka ibland betraktas som egna arter.
Vanlig vitpyrola (ssp. rotundifolia) och sandpyrola
(ssp. maritima (Kenyon) E. F. Warb.) har rent vit krona, den senare
avviker från vanlig vitpyrola genom att ha äggrunda
foderflikar och cirkelrunda bladskivor. Norskpyrola
(ssp. norvegica (Knaben) Hämet-Ahti) har vit eller rödlätt krona,
korta bladskaft, kortare kronblad och en utvidgad krage vid basen av fodret. Utbredning. Vitpyrola är vanlig i hela landet och förekommer i ett flertal olika miljöer, som lundar, skogsbryn, rikare barrskogar, hagar och vägkanter. Underarten norskpyrola (ssp. norvegica) förekommer i kalkrika områden i fjälltrakterna. Underarten sandpyrola (ssp. maritima) påträffades förr sällsynt i rikkärr på sandig mark vid havet, men tycks numera vara utgången. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920). Etymologi. Artnamnet rotundifolia betyder 'med runda blad' och kommer av latinets rotundus (rund) och folium (blad). Det äldre namnet vintergröna används numera på arten Vinca minor som hör till familjen oleanderväxter (Apocynaceae). |
Familj: Ericaceae Släkte: Pyrola
"Pyrolerna höra i allmänhet
till våra barrskogars prydnader och denna är den prydligaste arten i
det vackra slägtet, både för sina stora, glänsande blad och
sin icke sällan 3-4 tums eller längre blomklase, som med hvita,
vidöppna blommor reser sig bland
Lingon,
Blåbär
o. a. och väl bryter sig både mot deras och växtens egna
mörka grönska. Dertill är den merendels ymnig der den växer,
men så att stånden stå mest gruppvis.
Blommorna lukta angenämt sötaktigt."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/erica/pyrol/pyrorot.html
Senaste uppdatering: 19 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg