Tallört

Monotropa hypopitys L.

Vetenskapliga synonym: M. hypophegaea Wallr., M. hypopitys L. var. glabra Roth (ssp. hypophegaea)
Svenska synonym: gultopp; vanlig tallört (ssp. hypopitys); kal tallört, glatt tallört (ssp. hypophegea)

Vaniljerot Snylterod Mäntykukka Yellow Bird's-nest Fichtenspargel

Beskrivning. Tallört är en gulaktig, klorofyllfri, flerårig ört med nedböjd blomklase. Stjälken är ganska tjock och något köttig, bladen är fjäll-lika och gulaktiga liksom stjälken. Blommorna sitter i en toppställd fåblommig klase som vid blomningen är nedböjd och även foderblad och kronblad är blekt gula. Den översta blomman är oftast femtalig med fem kronblad och tio ståndare, medan de nedre är fyrtaliga med fyra kronblad och åtta ståndare. Insidan av kronbladen samt ståndarna är antingen kala eller håriga. När den blommat över sträcker sig stjälken och blir upprätt, fruktkapseln är antingen avlång eller klotrund. Två underarter brukar urskiljas av tallört, huvudunderarten vanlig tallört (ssp. hypopitys) har håriga blomdelar och en avlång kapsel som är lika lång som stiftet, samt breda fjäll på stjälken. Kal tallört (ssp. hypophegea (Wallr.) Holmboe) har kala blomdelar och en klotrund kapsel som är ungefär dubbelt så lång som stiftet, samt smala fjäll på stjälken. Huvudunderarten har 48 kromosomer medan kal tallört endast har 16, de behandlas ofta som egna arter beroende på skillnaden i kromosomtal.
Den gulvita färgen och den nedböjda blomklasen gör tallört lätt att känna igen. Efter blomningen, då växten gått i frukt kan den misstas för utblommade exemplar av orkidén nästrot (Neottia nidus-avis), denna har dock mindre kapslar som har en tretalig symmetri.

Utbredning. Tallört växer företrädesvis i barrskog. Den är ganska vanlig i stora delar av Sydsverige, men förekommer sällsynt upp till Västerbotten. Underarten kal tallört (ssp. hypophegea) tycks vara vanligare på kalkrika marker och växer oftare i lövskog. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades år 1732 (Nordstedt 1920).

Användning. Retzius (1806) skriver att den "Upländske bonden samlar, torrkar och förwarar Örten för att gifwa Boskapen för torr hosta, och det är det enda bruk man deraf känner.".

Etymologi. Artnamnet hypopitys kommer av latinets hypo (under) och pitys (tall) vilket syftar på att arten ofta växer under tall (Pinus sylvestris). Underartsepitetet hypophegaea är på motsvarande sätt konstruerat av grekiskans fegos (bok, ek) och syftar på att den ofta växer under lövträd, vanligen bok (Fagus sylvatica).

Referenser

"Knappt lärer väl någon annan än botanisten kunna i Gultoppen igenkänna den närmaste släktingen till de täcka Pyrolerna. Bemärkt blir den likväl alltid för sitt ovanliga utseende. Blekgul och bladlös uppträder den i skogarne, merendels gruppvis, och söker gerna de skuggigaste ställena."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)