Ljung

Calluna vulgaris (L.) Hull

Vetenskapliga synonym: Erica vulgaris L.
Svenska synonym: höstljung

Røsslyng Hedelyng Kanerva Beitilyng Heather Besen-Heide

Beskrivning. Ljung är en flerårig risartad buske med små barrlika blad och rosa blommor i ensidiga klasar. Bladen är korsvis motsatta och de sitter kvar på vintern men blir då brunaktiga. Blommorna sitter på årsskotten, de är vanligen rosa, men vita eller purpurfärgade blommor förekommer ibland, fodret är större än kronan och av samma färg. Ljung blommar i juli-augusti men de vissnade blommorna sitter kvar långt efter blomningen. Frukten är en liten kapsel som innehåller många små frön.
Ljung kan knappast förväxlas med andra arter, klockljung (Erica tetralix) har visserligen också barrlika blad och rosa blommor, men har blommor som är urnformade och sitter samlade i huvudlika flockar.

Utbredning. Ljung finns i hela landet, men är vanligast på magra marker, den klarar såväl torra som fuktiga miljöer. Ljung var dominerande i de kulturskapade ljunghedar som förr var vanliga i Sydsverige. Första fynduppgift är från medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Ljung var förr ett viktigt bränsle i skoglösa trakter, rötterna användes för framställning av korgar, och den var också användbar till färgning. Ljunghedarna utnyttjades också som betesmarker, och då ljung producerar mycket nektar uppskattades den av biodlare. Olika namnsorter av ljung har blivit populära som trädgårdsväxter. Numera saluförs ett flertal sorter, till exempel sådana som har gula, bronsfärgade eller silverfärgade blad och enkla eller fyllda blommor i olika nyanser av vitt, rosa eller purpur.

Övrigt. Ljung är Västergötlands landskapsblomma.

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Det svenska namnet ljung (liung, liong) är känt sedan medeltiden och ingår ofta i ortsnamn, som Ljungby. Namnet höstljung används också om den odlade arten Erica gracilis som hör till släktet klockljungar (Erica). Flera andra ljungväxter (Ericaceae) har namn där ljung ingår som suffix, till exempel fjällväxterna kantljung (Cassiope tetragona), krypljung (Loiseleuria procumbens) och lappljung (Phyllodoce caerulea).

Referenser

"På många ställen, i synnerhet hwar den wäxer hög, har den fattige intet annat bränsle, och så besfwärlig den är under Kokgrytan och i Kakelugnen, så god är den til bakning, när man warsamt umgås med eldningen. Många orter hafwa intet annat bete för sina Kreatur än den späda Ljungen, hwarföre man ock på sådane ställen afbränner wissa stycken Ljungfält...
...Omtänksamme hushållare hemföra äfwen mycken Ljung, när de icke hafwa öfwerflöd på Halm, at nyttja til strö under Oxar, Kor, och Får, för at derigenom öka gödselhögen...
...Fattigt folk brukar den ock i stället för Sänghalm, hwartil den äfwen är bättre, allenast man ej nyttjar den för grof; den är mera spänstig, och drager icke möss i sängarne...
...Bien finna en ömnig föda på de blomstrande Ljungfälten, och på en del ställen, där man med alfwar sköter Biafweln, förer man hela Biläger ut på Ljunghedarne, den tiden de blomma; men Honungen blir deraf mörk."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)