Drosera L.

Sileshår

Beskrivning. Små, fleråriga örter med bladrosett. Blad runda eller tungformade, skaftade, bladskaft håriga eller kala. Bladöversida med grova rödbruna körtelhår. Blomstängel bladlös med få blommor i axlik ställning, hoprullad före blomning. Blommor tvåkönade, oftast femtaliga. Kronblad fria, vita, vridna i knoppstadiet. Ståndare fem. Stift tre till fem, tvådelade. Frukt en kapsel med små frön. Frön spolformade eller äggformade, nätmönstrade eller papillösa.
Kromosomtal: 2n=20 (rundsileshår, småsileshår), 2n=40 (storsileshår).

Användning. Nyman (1867) skriver att sileshår och tätörter (Pinguicula) har använts till att göra så kallad tätmjölk. Man gned in kärlet med sileshår och hällde i spenvarm mjölk, som senare kunde användas som ny kultur. Vätskan från körtelhåren kunde också användas till att ta bort vårtor och liktornar.

Övrigt. Körtelhåren avsöndrar ett segt genomskinligt slem, i vilket insekter fastnar. Då en insekt fastnat i slemmet böjer sig körtelhåren mot djuret och bladskivan rullar sig kring bytet. Vätskan som frigörs från körtelhåren innehåller enzymer som löser upp proteinerna i insektens kropp och de näringsämnen som frigörs kan sedan tas upp av växten.

Etymologi. Släktnamnet Drosera kommer av grekiskans droseros (daggig) syftar på körtelhåren som sitter på bladen. Sileshår hette förr (Jungfru Marie) silhår, då man lade sileshår i mjölksilarna för att förbättra mjölken, särskilt om korna hade ätit mycket svamp.

Släktet har 80 arter. I Sverige förekommer de tre arterna rundsileshår (D. rotundifolia), småsileshår (D. intermedia) och storsileshår (D. anglica).

Familj: Droseraceae

Arter:
rundsileshår (D. rotundifolia)
småsileshår (D. intermedia)
storsileshår (D. anglica)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Det är väl knappast någon botanist, som icke vid sitt första möte med Daggörterna förvånats öfver dessa fina växters ovanliga utseende och märkliga egenheter. På dynor av Sphagnum-mossa utbreda sig täcka rosetter af rödaktiga blad, besatta med röda hår, hvilka sluta i en genomskinlig körtel. Dessa blad äro temligen tjocka och håren, som bekläda dem, utsöndra en klibbig vätska, hvilken såsom silfvertrådar sprider sig på mossan."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)