Dipsacaceae

Väddväxter

Beskrivning. Två- eller fleråriga örter. Stjälk upprätt, taggig eller slät. Blad motsatta eller kransställda, hela eller flikiga, skaftade eller oskaftade, stipler saknas. Blommor tvåkönade, samlade i huvudlika korgar omgivna av holkfjällslika stödblad. Stödblad ibland med tornudd. Foder med ytterfoder, ytterfoder kvarsittande i frukt. Foder skålformigt, ibland flikigt eller med borst. Krona sambladig, nedre del rörformad, övre fyr- eller femflikad. Kantblommor ibland med avvikande form. Ståndare fyra, fria. Stift ett. Fruktämne undersittande. Frukt en nöt som är helt innesluten i ytterfodret, innerfoder ofta kvarsittande.

Övrigt. Blomställningarna hos väddväxterna har en ytlig likhet med korgarna hos de korgblommiga växterna (Asteraceae), men är till skillnad från dessa bildade av förtätade knippen (hos de korgblommiga en klase). De undersittande stödbladen i väddväxternas huvuden kallas ofta holkfjäll, trots att sådana i egentlig mening endast finns hos de korgblommiga växterna.
En del av arterna i familjen väddväxter har vissa likheter med bergskrabba (Globularia vulgaris) ur familjen bergskrabbeväxter (Globulariaceae) och blåmunkar (Jasione montana) ur familjen klockväxter (Campanulaceae), men båda dessa arter har strödda blad.

Familjen har åtta släkten och omkring 250 arter. I Sverige förekommer fem släkten, fältväddar (Scabiosa), jätteväddar (Cephalaria), kardväddar (Dipsacus), åkerväddar (Knautia) och ängsväddar (Succisa). Arterna ängsvädd (Succisa pratensis) och åkervädd (Knautia arvensis) är vanliga, medan de övriga är tillfälliga eller mer eller mindre sällsynta.
Några väddväxter odlas som prydnadsväxter, till exempel de storväxta arterna jättevädd (Cephalaria gigantea), vävarkarda (Dipsacus sativus) och kardvädd (D. fullonum).

Tvåhjärtbladiga växter

Släkten:
Cephalaria - jätteväddar
Dipsacus - kardväddar
Knautia - åkerväddar
Scabiosa - fältväddar
Succisa - ängsväddar

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning