Fjällgröna

Diapensia lapponica L.

Svenska synonym: polört

Fjellpryd Fjeldpryd Uuvana Fjallabrúða Diapensia

Beskrivning. Fjällgröna är en vintergrön, lågväxt, hårt tuvad ört eller kuddbildande dvärgbuske som bara blir ett par centimeter hög. Bladen är smalt omvänt äggrunda, hårda, något böjda och med helbräddad kant, de är blankt mörkgröna eller ibland rödaktigt bruna. Fjällgröna blommar i juni-juli, blommorna är skaftade och omkring en centimeter breda. Fodret är gulgrönt och klocklikt, och kronan är sambladig med vid öppning och vita trubbiga kronbladsflikar. Ståndarna har breda strängar som är fästa på insidan av kronan och små gulaktiga ståndarknappar som står i rät vinkel mot strängen. Kapseln är trerummig och något kortare än fodret.
Fjällgröna har ett mycket karaktäristiskt utseende, med blad i små mycket täta tuvor, och skaftade, förhållandevis stora blommor. Den enda art som något erinrar om fjällgröna är tuvbräcka (Saxifraga cespitosa), men den senare skiljs lätt på sina tre- till femfingrade blad.

Utbredning. Fjällgröna är allmän på kalfjället från Härjedalen till Torne Lappmark. Den växer på torr, öppen, stenig och grusig mark, på vindblottor, rishedar och block. Andra arter som ofta ses i dess sällskap är bland andra krypljung (Loiseleuria procumbens) och klynnetåg (Juncus trifidus). Första fynduppgift är från Lappland och publicerades år 1737 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet lapponica betyder lapsk och syftar på den nordliga förekomsten.

Referenser

"Den blommar hela Juli eller längre och pryder då fjellen med sin rena hvithet. Bland alla fanerogama växter är Polörten den mest köld-tålande, såsom kunnande under hela den ytterst stränga vintern hålla sig grön på de mest genomblåsta och nästan aldrig snöklädda fälten. Då jag reste genom högfjellen under kallaste vintern, såg jag allestädes dess bladtuvor stå bara och lika gröna som om sommaren."

Ur Flora Lapponica av G. Wahlenberg (1812), i svensk översättning av C. F. Nyman i Utkast till svenska växternas naturhistoria I (1867)