Vattenmelon

Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. & Nakai

Vetenskapliga synonym: C. vulgaris Schrad.

Vassmelon Vandmelon Vesimeloni Water Melon

Beskrivning. Vattenmelon är en strävhårig, ettårig ört med spiralvridna klängen och meterlånga nedliggande eller klättrande stjälkar som är mjukt ludna som unga. Bladen är handflikiga och har djupt inskurna flikar med tandad kant, de är sträva och blir en till tre decimeter långa. Vattenmelon blommar i augusti-september. Blommorna är enkönade, knappt två centimeter långa, och han- och honblommor sitter på samma planta. Blomskaften är mjukhåriga och foderbladen är smalt lansettlika. Kronan är spröd och flikad ungefär till mitten, insidan är gul och kal och utsidan är gröngul, hårig och har grova upphöjda nerver. Hanblommorna har fria spiralvridna ståndare. Honblommorna har rundade gula kala märkesflikar och ovalt borsthårigt fruktämne. Frukten är minst två till tre decimeter, ofta större, kal och grönmönstrad. Fruktköttet är först vitaktigt men blir vid mognaden rött eller gult, men frukterna hinner knappast mogna i vårt land. Fröna är plattade, svartbruna och blanka.
Vattenmelon liknar kolokvint (C. colocynthis), men den senare är flerårig, mycket spädare, strävhårig utan lång mjuk behåring och har mindre blommor, glest borsthårigt fruktämne och rund gulaktig frukt.

Utbredning. Vattenmelon hör hemma i södra Afrika men odlas på många håll i världen. Fröna sprids med avlopp och sopor och arten påträffas inte sällan tillfälligt på sophögar, vid reningsverk och på annan typ av ruderatmark. Första fynduppgift som förvildad är från Kungälv, Bohuslän och publicerades av Harald Fries 1927 (Hylander 1971). Ett exemplar insamlat av Fries år 1927 vid Göta älv i Bohuslän finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i bildgalleriet.

Användning. Vattenmelon odlas för sina ätliga frukter. De har mycket saftigt rött eller gult fruktkött. I odling kan frukterna bli mycket stora och väga ända upp till 20 kilo. Frukterna äts som de är, i klyftor eller som bitar i fruktsallad.

Etymologi. Artnamnet lanatus kommer av latinets lana (ull) och betyder ullhårig, vilket syftar på de unga skottens långa och mjuka behåring.

Referenser

"Wattu-Melon, Arbus. w. i södre Italien: är mycket kylande och läskande under sommarhettan."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)