Hundrova

Bryonia alba L.

Svartgallbær Enbo Galdebær Mustakoiranköynnös Weiße Zaunrübe

Beskrivning. Hundrova är en flerårig ört med långa strävhåriga skott som klättrar i annan vegetation med hjälp av klängen. Bladen är handflikiga med tre till fem vanligen spetsiga flikar. Hundrova blommar i juni-juli med enkönade gulvita blommor som är omkring en centimeter breda. Arten är sambyggare och han- och honblommorna sitter på samma planta. Hanblommorna har tre sammanvuxna ståndare. Honblommorna har ganska stort foder som är ungefär lika långt som kronan, stiftet har kala märkesflikar. Frukten är ett svart bär.
Hundrova liknar arten röd hundrova (B. dioica), men den senare skiljs genom röda bär, blad med rundtrubbiga flikar, skilda han- och honplantor, samt att honblommornas krona är mycket längre än fodret och har ett stift med hårigt papillösa märken.

Utbredning. Hundrova är sällsynt och förekommer naturaliserad på kulturmarker, vid hus och gårdar. Första fynduppgift är från Hälsingborg, Skåne och publicerades 1662, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Hundrova är giftig, men användes förr mot bland annat vattusot och andtäppa. Redan under 1800-talets början verkar den dock gått ur bruk som medicinalväxt och Retzius skriver, i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ 1806, bara att den kan användas för att framställa stärkelse.

Etymologi. Artnamnet alba betyder vit.

Referenser

"Då roten, der den wäxer, skjäres jämt wid marken twärt af, och en tämelig djup grop gräfwes i samma rot, som strax med den afskurna delen betäckes, samlar sig efter et dygn en saft, som skedbladwis intagen, botar watusot: beröms äfwen mot maskar, conwulsioner och hufwudswaghet: utw. fördelas blånader, då skifwor af färsk rot påläggas, och håll och stygn med salfwa deraf. Denna wäxt klänger sig upför gjärdesgårdar, wäggar m. m. tjenar derföre wäl att betäcka plank, portar, lusthus m. m."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av C. F. Hoffberg (1792)