|
Beskrivning. Taklök är en flerårig ört med
blad som sitter samlade i täta rosetter. Bladen är enkla,
köttiga, oskaftade och oftast utbredda. Taklök blommar i juli-augusti,
blommorna sitter samlade i knippen i toppen av stjälken.
Blomstjälken är bladig och kan bli ett par decimeter hög. Blommorna har
omkring tolv stjärnlikt utbredda, rosa till purpurröda kronblad.
Frukten består av en samling baljkapslar. Taklök förökar sig ofta
vegetativt med små sidorosetter som anläggs på korta sidoskott.
Taklök kan förväxlas med flera andra arter av
taklökar (Sempervivum) och med arten
hammarbytaklök
(Jovibarba globifera). Den senare skiljs genom ljusgula, klockformade blommor
med sex uppåtriktade kronblad som har körtelhår i kanten.
Utbredning. Taklök är troligen en ursprungligen odlad art.
Arten hör hemma i Central- och Västeuropa.
Första fynduppgift publicerades redan år 1662 (Hylander 1971).
Användning. Taklök odlas som stenpartiväxt. Förr
användes färska blad på sår- och brännskador, och den
planterades ofta på torvtak för att skydda husen mot ont och för att
ge lycka.
Etymologi. Artnamnet tectorum kommer av
latinets tectum (tak) och betyder 'växer på tak'.
Namnet taklök har också använts på arten
hammarbytaklök (Jovibarba globifera).
|
Familj: Crassulaceae
Släkte: Sempervivum
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Att den planteras på taken har säkerligen sin grund
i den gamla tron att den skulle skydd huset mot ondt och gifva lycka. Sålunda
trodde man att den kunde afvända åskslag, hvadan den i Tyskland lärer
kallats 'Donderbart'; i Halland tror man ännu, enligt FRIES, att den skall
medföra 'tomtebolycka' och på Gotland detsamma då den trifves
väl."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|