Stor fetknopp

Sedum rupestre L.

Vetenskapliga synonym: S. reflexum L., S. rupestre L. ssp. reflexum (L.) Hegi & Schmid
Svenska synonym: klippknopp

Broddbergknapp Bjerg-Stenurt Kalliomaksaruoho Reflexed Stonecrop Felsen-Fetthenne

Beskrivning. Stor fetknopp är en flerårig, glest mattbildande ört med smala, köttiga blad och gula blommor. Stjälkarna är nedliggande och rotslående, men har uppstigande blomskott som vanligen blir mer än en decimeter höga. Bladen är långsmala, nästan trinda, blågröna och uddspetsade. De sitter kvar under lång tid men när de väl vissnat så ramlar de av, till skillnad från bladen hos den ganska snarlika tofsfetknoppen (S. forsterianum) som sitter kvar även som vissna. Stor fetknopp blommar i juni-juli, blomställningen är i knopp nickande, men när blommorna börjar slå ut sträcker den sig och bildar en kvastlik samling. Blommorna är klargula med fem till nio, spetsiga, stjärnlikt utbredda kronblad. Foderbladen är spetsiga.
Stor fetknopp är tillsammans med tofsfetknopp (S. forsterianum) den enda av de gulblommiga arterna som har smala, uddspetsiga blad, den sistnämnda skiljer sig genom att skotten bildar nästan runda tofsar och att vissna blad sitter kvar på stjälken. Övriga gulblommiga arter har små och trubbiga blad, eller stora, breda och platta blad, till de förra hör till exempel gul fetknopp (S. acre) och till de senare till exempel sibiriskt fetblad (S. hybridum).

Användning. Stor fetknopp odlas ibland som stenpartiväxt.

Utbredning. Stor fetknopp är ganska vanlig på Öland och Gotland, men förekommer också sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den växer på torra backar och hällar. Första fynduppgift är från Gotland och publicerades av Linné i Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741 (Nordstedt 1920). Linné skriver att den "Wäxer på de skarpaste flisor på Gotland, såsom wid Hau &c. emillan Hanguar och Stenkyrka".

Etymologi. Artnamnet rupestre kommer av latinets rupes (klippa, berghäll) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Klippknoppen är en bland de prydligaste, såväl för sina temligen stora och talrika, guldgula blommor som sina vackra bladskott, hvilka på branta klippor, bergväggar o. d. ställen icke så sällan hänga nästan som rankor..."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)