Rosenrot

Rhodiola rosea L.

Vetenskapliga synonym: Sedum rosea (L.) Scop.
Svenska synonym: fjällkaktus

Rosenrot Rosenrod Ruusujuuri Burnirót, Svæfla Roseroot Rosenwurz

Beskrivning. Rosenrot är en flerårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög och som ofta växer i täta tuvor. Stjälkarna är ogrenade med ganska tätt sittande blad. Bladen är ljust grågröna, köttiga, platta och bladkanterna är hela eller glest småtandade. Rosenrot blommar i juni-juli med gula blommor som sitter i en tät flocklik samling. Arten är tvåbyggare och har enkönade blommor som sitter på olika plantor. Hanplantor har vanligen glesa blomställningar och blommor med åtta ståndare. Honplantor har tätare blomställningar och blommor med fyra pistiller som utvecklas till röda baljkapslar. Sällan förekommer också plantor med tvåkönade blommor.
Rosenrot kan knappast förväxlas med andra arter. Arterna i släktet fetblad (Sedum), vilka har tvåkönade, vanligen femtaliga blommor.

Utbredning. Rosenrot är ganska vanlig i fjällen, men förekommer också sällsynt i Hälsingland, Norrbotten och Bohuslän. Den växer vanligen på fuktig mark, ofta vid klippor. Första fynduppgift är från 'Wallawari' vid Kvickjock och publicerades av Rudbeck 1720 (Nyman 1868).

Användning. Enligt Nyman (1868) kunde rotstocken användas för framställning av både "ett slags rosenvatten och en olja lik rosenolja". Han uppger också att rosenrot var bra mot skörbjugg och som 'bröstmedel'.

Etymologi. Artnamnet rosea kommer av Rosa som är det vetenskapliga namnet på släktet rosor, namnet syftar på roten som doftar ros. Rosenrot uppges redan av Linné (1755) som svenskt namn på arten.

Referenser

"Af färska roten kan man destillera så wäl et watten som en Olja, som har Rosenluckt; i synnerhet skulle det senare tyckas löna sig, om sådant werkstäldes på något dertil tjenligt ställe i Lappmarken. Den utrikes ifrån kommande och ofta förfalskade, men likwäl ganska dyra Rosenoljan skulle derigenom ej allenast kunna undwaras, utan den Lappska troligen med fördel utföras...
...Rifwes den [roten] fin på et refjärn och stötes sedan wäl i mortel med osaltadt Smör, fås deraf en Salfwa, som på Island, Grönland och Färöarne med fördel nyttjas i elaka sår. Rifwen, lagd i linne och wärmd öfwer glöder samt warm pålagd skall stilla reumatisk wärk. Man kokar ock friska roten i watten, och lägger linneklutar doppade i spadet öfwer hufwudet i swår hufwudwärk."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)