Hammarbytaklök
Jovibarba globifera (L.) J. Parn.
Vetenskapliga synonym: J. sobolifera (Sims) Opiz, Sempervivum soboliferum Sims
Svenska synonym: höna och kycklingar, knopptaklök, skottskjutande taklök, taklök
Trilleløg
Mehiparta
Sprossende Hauswurz
|
|
Beskrivning. Hammarbytaklök är en flerårig
ört som har bladen samlade i en nästan klotformad rosett som kan bli ett par
centimeter bred. Bladen är köttiga, oskaftade och ofta mer eller mindre
inböjda. Hammarbytaklök
blommar i juli-augusti. Blomstjälken blir upp till tre decimeter hög och
har ljusgula blommor som sitter i ett knippe i toppen av stjälken. Blommorna
är nästan klockformade och har vanligen sex uppåtriktade kronblad
som är körtelhåriga i kanten. Frukten består av en samling
baljkapslar. Arten kan också föröka sig vegetativt med små
löklika bladrosetter som bildas på korta sidoskott.
Hammarbytaklök kan förväxlas bland annat med arten
taklök (Sempervivum tectorum),
den senare har dock blommor med omkring tolv stjärnformigt utbredda kronblad som är
rosa till purpurröda.
Utbredning. Hammarbytaklök är en ursprungligen odlad art
som kan påträffas förvildad på berghällar och torrbackar.
Arten hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa.
Första fynduppgift som förvildad är från
Linnés Hammarby i Uppland och publicerades av E. Fries i Botaniska Notiser
1842 (Hylander 1971).
Användning. Hammarbytaklök odlas som stenpartiväxt.
Etymologi. Artnamnet globifera betyder 'med små klot'
och kommer av latinets globus (klot) och ferre (bära). Namnet syftar
på de små klotformade sidoskotten med vilka arten förökar sig
vegetativt. Arten har
ibland kallats för taklök men detta namn används numera på arten
Sempervivum tectorum.
|
Familj: Crassulaceae
Släkte: Jovibarba
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"På mossbelupna stenar under de granar, som omgifva Linnes
fordna Museum vid Hammarby, vexer Sempervivum soboliferum Sims i mängd,
otvifvelaktigt planterad af Linné..."
Ur Bidrag till några Linneanska vexters riktiga bestämmande av E. Fries (Botaniska Notiser 1842)
|