Snårvinda

Calystegia sepium (L.) R. Br.

Vetenskapliga synonym: Convolvulus sepium L.
Svenska synonym: skogsvinda; vit snårvinda (ssp. sepium), kustvinda, västkustsnårvinda (ssp. roseata), skär snårvinda, skärvinda, trädgårdsvinda (ssp. spectabilis)

Strandvindel Gærde-Snerle Karhunköynnös Hedge Bindweed Gemeine Zaunwinde

Beskrivning. Snårvinda är en flerårig, slingrande ört som bildar stora bestånd. Stjälkarna kan bli upp till tre meter långa och har strödda skaftade blad med pillik bladskiva. Bladen blir vanligen omkring en decimeter långa och har en spetsig eller rundad inskärning vid basen. Snårvinda blommar i juli-augusti med stora, trattformade, vita eller rosa blommor som är fyra till fem centimeter breda. Blommorna sitter ensamma på långa skaft från bladvecken och under blomman sitter två stora, något kölade förblad som delvis täcker fodret. Förbladen är spetsigt hjärtlika och knappt överlappande vid basen. Snårvinda är en variabel art och man brukar urskilja tre underarter. Huvudunderarten vit snårvinda (ssp. sepium) har vita blommor och kala blad med spetsig vinkel mellan basflikarna. Kustsnårvinda (ssp. roseata Brummit) har rosa blommor, spetsig inskärning mellan bladens basflikar samt finhåriga blad och bladskaft. Den tredje underarten, skär snårvinda (ssp. spectabilis Brummit), har också rosa blommor, men skiljs från föregående på att den har en rundad inskärning mellan bladens basflikar.
De båda underarterna med rosa blommor kan förväxlas med rosenvinda (C. pulchra), hos den senare är dock blommornas förblad breda och överlappande nedtill och trubbiga eller urnupna upptill. Den spädare arten åkervinda (Convolvulus arvensis), har betydligt mindre blommor och mycket små förblad som sitter en bit ned på blomskaftet.

Utbredning. Snårvinda är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer på fuktig näringsrik jord. Underarterna vit snårvinda (ssp. sepium) och kustsnårvinda (ssp. roseata) anses inhemska och växer i naturmiljöer som sjöstränder och tångvallar, men påträffas även på olika typer av kulturmarker, den senare finns mest i Västsverige. Underarten skär snårvinda (ssp. spectabilis) är ursprungligen införd och naturaliserad i Skandinavien och påträffas på olika typer av kulturmark, som tomter, banvallar och ruderatmarker. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Övrigt. Snårvinda är en mycket vacker art men den är starkväxande och blir lätt ett besvärligt ogräs i trädgårdar.

Etymologi. Artnamnet sepium kommer av latinets sepes (häck).

Referenser

"Skogsvindan är visserligen prydlig med sina talrika blad och stora, vackra blommor, men kan också lätt bli ett svårt ogräs genom sina vidt krypande rötter, hvilka sprida sig värre än Åkervindans...
...Lätthet och täckhet, jemte mycken lifskraft, utmärka denna art, som icke sällan med Vildhumla o. a. bildar nästan ogenomträngliga massor eller blandar sina blad med de buskars, på hvilka den slingrar sig."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)